Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt etter som hans tillfrisknande gick framåt. Detta gick dock
mycket långsamt med många försämringar och återfall, mycken
matthet och lidande, men allt hvad konst eller vetenskap kunde
göra för att lindra det ena eller upphäfva det andra slösades på
honom, och kärlekens ljus styrkte och gladde honom mest.
Catharina tycktes hafva förlorat allt minne af sin egen tärda helsa
och sina utmattade krafter i försöket att styrka och muntra
honom. Full af tacksamhet för den stora nåd som vederfarits
henne sjelf genom hans vederfående, visade sig hennes fröjd i
en ljuf och oskyldig glädtighet, en upplifvande kärleksfullhet,
som göt solsken öfver hennes trolofvades lif och mer än något
annat hjelpte honom att återvinna sina krafter. Hennes
tacksamhet mot Lady Irwin var så stor, att den öfvervann den
fruktan hon först kännt i hennes närvaro ; och ehuru Lady Irwin
åter var kall och högdragen i sitt sätt mot henne, hade
Catharina dock vunnit något hos henne. Hon kunde ej längre anse
henne såsom utan djupa känslor; den rörelse hon visat var
omisskännelig, och just af det slag som Lady Irwin kunde
uppskatta. Högljudd klagan eller häftiga känsloutbrott skulle hon
hafva föraktat; men hon kände sympati för den stumma ångest
och den mållösa förtviflan, som stått att läsa i hennes drag. Hon
kunde ej längre anse henne hvardaglig och känslolös. Hon
kunde hata henne, men icke längre, förakta henne.
Hennes sinne var vid denna tid i ett ständigt, kämpande
och villrådigt tillstånd. Agnes hämnade sig på hennes
vårdslösande med en nästan obruten tystnad, hvilken Lady Irwin
alltför stolt att göra några eftergifter, betalade med högdraget
förakt. Sir Edvard, hvars misstankar borttjusats af hennes trogna
vård, bemötte henne med en älskares ömhet. Det tycktes
nästan som om de onda tankar, som så länge bott i hennes hjerta,
skulle kunnat utdrifvas — kanhända hade det blifvit så om ej
Italienskan varit Men djefvulen älskar ej att lemna en
boning der han varit välkomnad och omhuldad, och onda
gerningar äro de onda tankarnes naturliga frukter.
Kapitlet XII.
Det var ungefär två månader efter sedan den gynnsamma
vändningen af Franks sjukdom egt rum, då han vid
hemkomsten från sin vanliga aftonvandring till prestgården, träffade sin
fader rökande en cigarr under lindträden vid sidan af elfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
