[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Endast hufvudlinjerna äro dragna för att visa slutet. Likaså
skymtas endast den föregående tidens och den motsatta
rörelsens män, äfven om de spela in i handlingen: Geijer och
Hans Järta verka här endast som silhuetter — de äro icke
tecknade, blott insatta på sin plats. Alla
detaljundersökningar och specialiteter, hur frestande de än stundom kunnat
vara, har jag bestämdt undvikit, då de enligt min mening
icke hafva sin plats i ett arbete af denna art. De endast
skymma utsikten. Ty hvad jag framförallt velat gifva, är
tidens väsentliga innehåll, själfva sammanhanget i
företeelserna, hufvudlinjerna och utveckligen.
En eller annan läsare skall möjligen finna titeln något
sökt och egendomlig. Man brukar vanligen uppkalla en
tid efter ett eller annat af dess mest utmärkande drag,
hvilket liksom resumerar hela dess innehåll. Jag har däremot
med min titel endast afgifvit tidens början och slut. Sättet
förefaller mig icke omöjligt att försvara, och jag skulle till
och med kunna hänvisa till F. Brunetiére, en af nutidens
förnämsta literaturhistorici, hvilken konsekvent användt detta
beteckningssätt i sin handbok af den franska litteraturens
historia. De skäl, som emellertid förmått mig att välja denna
titel, finner den intresserade läsaren antydda i bokens
slutkapitel.
Paris i april 1905.
Johan Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
