Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - I. Lars Johan Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
signeradt af ministern. Karl Johan däremot tolkade
regeringsformen på annat sätt. Ofta fattade han beslut endast efter
öfverläggning med ett statsråd och ofta låt han ministrarne
helt enkelt kontrasignera utan att hora dem (det fanns, som
Aftonbladet sade, alltid någon ja-herre i konseljen), och det finnes
till och med exempel på, att konungen, trots hela statsrådets
af-styrkande, fattat ett beslut, som vunnit laga kraft och således
kontrasignerats. Så var t. ex. fallet, då Nerman blef utnämd
till justitiekansler. Men därmed var faktiskt konungen
enväldig; han styrde allena riket. Utan tvifvel hade regeringen
här den formella rätten på sin sida, men liberalismen med
sin tolkning den högre rätten. Det var denna fråga, som låg
bakom den politiska striden alltsedan 1817 års riksdag och
som först fick sin afslutning, då 1840 departementsstyrelse
infördes.
Det är icke hår platsen att i detalj följa skildringen af
Aftonbladets och riksdagsoppositionens strid mot regeringen,
hvilken dessutom redan är ypperligt och utförligt tecknad af
Wieselgren i hans biografi af Hierta. Hår må det vara nog
att antyda den väg, på hvilken det slutligen lyckades
Aftonbladet att bryta regeringens motstånd.
På grund af Aftonbladets uppträdande blef nämligen de
båda viktigaste frågor, kring hvilka den skarpaste striden
kom att stå under trettiotalet, frågan om konungen och
regeringen voro liktydiga begrepp och frågan om indragningsmakten.
Båda blefvo aktuella efter 1834 års riksdag, vid hvilken
oppositionen afgått med seger.
Den förra af dessa frågor var af afgörande betydelse för
oppositionen och pressen. Ty om konungen i statsrådet och
konungen såsom privatperson voro liktydiga begrepp, så
måste hvarje klander af en regeringsåtgärd betraktas såsom
smädelse af konungen personligen; och då konungens
person enligt grundlagen är helig och hans gärningar mot åtal
fredade, följaktligen betraktas såsom majestätsbrott. Ingen
kritik af regeringens handlingar vare sig i riksdagen eller
pressen vore under sådana förhållanden möjlig. Regeringen, i
hvilken Rosenblad och Lagerbjelke m. fl. af det gamla enväldets
män hade sitt säte, höllo emellertid på denna tolkning.
Följaktligen hörde äfven majestätsbrotten till ordningen för dagen.
År 1833 anmäldes vid midsommar ett dylikt mot en bonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
