Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - I. Lars Johan Hierta och Aftonbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftonbladets framkomst sökte han nämligen följa med den
nya tiden — julirevolutionen hade icke minst gått honom åt
hufvudet — men det visade sig snart omöjligt för den lilla
obetydliga kvartoavisan Stockholmsposten, att hålla jämna
steg med Aftonbladet. År 1833 gick tidningen in, och
Linde-berg fick i stället anställning såsom »en af Aftonbladets
sju vise».
Lindeberg var en man icke utan bildning och formtalang,
ytterligt envis till sin karaktär och med en rättskänsla, som
icke låt pruta med sig. Hans stora dröm var att blifva ägare
till en teater. Som emellertid teatermonopol fanns i
Stockholm, mötte detta åtskilliga hinder och hans framställningar
hade flera gånger afslagits. År 1834 hade han ånyo ingifvit
en skrift till justitieombudsmannen, i hvilken han i
synnerligen starka uttryck framställde de motiv, som enligt hans
mening föranledt regeringens afslag på hans olika
ansökningar. Han yttrar i denna skrift, att hela förfarandet var
olagligt och att konungen, som var ägare till den enda teater
som fanns, endast för personlig vinnings skull uppehöll
monopolet. I sak hade kanske Lindeberg en viss rätt, men
skrif-sättet var ytterligt opassande, och hår om någonsin var det
icke regeringen utan Karl Johan personligen som utsatts för
ett häftigt angrepp af den krigiska kaptenen. Om allmänna
åklagaren nöjt sig med att yrka böter eller möjligen
fängelsestraff för skriftens missfirmliga skrifsätt, hade säkerligen
straffet ansetts rättvist och publiken ogillat den liberala pressens
uppträdande. (Aftonbladet hade emellertid tagit afstånd från
Lindebergs framställning.) Men då man i full
öfverensstäm-melse med den Kullbergska tolkningen af hithörande
grund-lagsparagrafer åtalade honom för majestätsbrott, för hvilket
straffet var lifvets förlust, blef följden en helt annan än den
man förutsett. Missförhållandet mellan den begångna
förbrytelsen och det påyrkade straffet var så påtagligt, att hela
publiken kom i rörelse och Lindeberg blef en snart sagdt
europeisk berömdhet. I pressen — särskildt i Journalen och
Aftonbladet — började man ånyo diskutera den gamla frågan
»om konungen och regeringen äro hos oss liktydiga begrepp».
Lindeberg sökte i sitt försvar vindicera, att han endast
angripit ett regeringsbeslut, för hvilket konungen således var
oansvarig, och att han varit i sin fulla rätt att kritisera det
olagliga i regeringens tillvägagående. Denna uppfattning delades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
