Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisterna - III. Magnus Jakob Crusenstolpe. Fortsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dömer honom icke längre, man beklagar honom, beklagar
att han kommit på felaktig plats i lifvet.
Ty Crusenstolpe var icke politiker. Han saknade den
nyktra uppfattning af realiteten, den klarhet och kyla, hvilka
äro nödvändiga för att bedöma en situation, det rationella
skarpsinne, utan hvilket ingen tränger in till en saks
kärnpunkt och förstår att välja medlen till dess förverkligande.
Ingen var mindre än han skapad att genomskåda något så
abstrakt som ett inveckladt samhällsmaskineri. »Jag var
dupe af hela systemet,» säger han, med anspelning på sitt
förhållande till kamarillan, »allt visade sig för mig i en
förtrollad dager.» Han var det icke endast då — han var
det alltid. Och konsekvent i sitt handlingssätt blef han
därför icke heller, förrän han afskurit alla broar och endast
hade en väg framför sig, på hvilken han kunde gå.
I djupare mening kan man icke heller tala om politisk
uppfattning hos honom. Han är stämningspolitiker och
såsom sådan ledes han långt mindre af principer och klara
tankar än af tillfälliga hugskott, och framför allt af de
personer, som omgåfvo honom. Därför leder han heller icke
tiden, han endast speglar densamma.
Däremot* år han en verklig konstnårsnatur, lättrörlig och
fantasirik — olyckan är endast den, att han fördes in på en
art af skriftställen, hvilken icke passade för hans naturell:
det historiskt politiska. En politisk skriftställare måste
nämligen själf vara ett stycke af en politiker, han måste
kallt och lugnt kunna bedöma personer och saklägen —
låt så vara att han saknar den taktiska begåfning, utan
hvilken ingen kan göra politik. Men Crusenstolpe saknar
kritik, skillnaden mellan dikt och verklighet går aldrig upp
för honom. Hans uppfattning af lifvet är allt för romanesk.
Blanche berättar i sin minnesbild af honom en historia,
som i detta afseende är mycket karakteristisk. En bekant
omtalade en dag för Crusenstolpe, att han sett två beslöjade
fruntimmer hos excellensen Rosenblad, d. v. justitieministern.
»Två beslöjade fruntimmer,» upprepade Crusenstolpe med
vidgade ögon, pannan i moln, blixten redan laddad. Någon
tid därefter såg man i ett af hans arbeten uppträda två
beslöjade damer hos samma excellens, men med tråden till
den underligaste historia, dykande ned till bottnen af
himmelen vet hvilken dynastisk hemlighet. När man efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
