Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från romantik till realism - II. Reaktion mot fosforismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mycket står där icke att låsa om Atterboms dikter i
dessa uppsatser, hvilka af en eller annan anledning afbrutits,
innan författaren hunnit från de allmänna betraktelserna till
dikterna. Men når man genomläst dessa båda artiklar förstår
man, hvad samtiden — den finare delen af samtiden —
förstod med en Aftonbladsartikel, ty de äro ett ytterst
orättfärdigt och simpelt angrepp på Atterbom. Recensenten ser
hufvudsakligen politiskt på saken. Om Sverige icke gått
snabbare framåt i politiskt afseende, så berodde detta
framförallt därpå, att den nyfödda yttranderätten icke genast vände
sig åt det praktiska och politiska utan fördjupade sig i ästetiska
spekulationer och poetasteri. Långt bättre om det gått som i
Frankrike, hvarest man böljat med den politiska
emancipationen och låtit den vittra följa efter. — Dessutom hade
besynnerligt nog snart fosforisterna, som uppträdt befriande i
vitterbeten, blifvit reaktionens inledare. Ty så fort som
liberalismen stack upp hufvudet, förenade sig akademister
och fosforister, glömmande ömsesidiga tvistepunkter emot
densamma.
Recensenten erkänner emellertid, att äfven fosforismen
haft utmärkta män. Betecknande för tidpunkten är att Geijer,
som några år tidigare visserligen icke behandlades med
har-tassen, får sin mention honorable: »Kanske är det endast af
missförstådd stolthet, som han ännu vidhåller en hop teorier,
som han redan vederlagt i i svenska folkets historia. Helt
annorlunda är däremot förhållandet med Petter Daniel
Amadeus Atterbom, numera Theosophiae et Therminologiae
Professor Regius et Ordinarius vid rikets så kallade första
universitet. Han var aldrig höfvidsman i fosforisternas här.»
Därefter följer en öfversikt af poesiens tillstånd vid
fosforisternas uppträdande och sedan ännu mera ovett på Atterbom.
Den andra artikeln börjar fullt konsekvent med ett
angrepp på göticismen: »Bland fosforismens utgreningar spelade
göthicismen den största rollen. Man fann att nationen
skulle icke i längden kunna fästas af teosofisk naturfilosofi
och skrqfvade ottave rime eller sonetter af utländsk
medeltid. Den borde sålunda lokaliseras, och man grep till
Skandinaviens s. k. hjälteålder d. v. s. berserkeri och vikingatåg.
Dit hörde i första rummet, att de gamla fädrens vackra
mytologi skulle icke blott studeras och förklaras utan rent
af göras lefvande, användas för konsten. Om detta vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
