Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från romantik till realism - II. Reaktion mot fosforismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både för Bergstedts och Fryxells uppfattning, hvilka bftda
voro Malmströms vänner-
Malmström har senare utvecklat sina åsikter angående
denna fråga, dels i en afhandling Om den romantiska skolan,
skrifven omkring 1844, men först tryckt af Bergstedt efter
hans död, dels i Minnestalet öfver Atterbom. Den första af
dessa uppsatser år synnerligen svag och hade bäst förblifvit
otryckt, och äfven i den senare når han icke öfver sin i
grund och botten orediga framställning i Eos-artiklarna. I
själfva verket har Malmström aldrig kunnat vidare utveckla
det uppslag, som han där gifvit.
Det blef därför icke Malmström utan Fryxell, som gaf
den första öfversikten af nyromantikens historia och
innebörd. Fryxell är en af de typiska representanterna för den
nya tiden. Liksom Geijer varit romantikens
historieskrif-vare, var Fryxell liberalismens. Han är strängt utilistisk i
hela sin världsåskådning och reagerar mot den förra
periodens ästetiserande och dess romantiska uppfattningssätt
(jämför hans Bellmans kritik och hans angrepp på Karl den tolfte).
Fryxells hufvudsynpunkt på fosforismen är densamma, som
Tegnér angifvit i sitt jubelfesttal, och den är också i mångt
och mycket influerad af liberalismens senare uppfattning.
Han är sålunda en afgjord fiende till fosforismen. Trots
denna partisynpunkt och trots de allmänna ensidigheter, som
vidlåda Fryxells hela historiska författareskap, är hans
framställning af nyromantikens historia dock af grundläggande
betydelse och kanske den mest pragmatiska som finnes.
Fryxell får klart fram den gamla upplysningstidens
rationalism och ställer den i skarp motsats till fosforismens
obsku-rantism. Hans motvilja mot denna senare är utan gräns.
Det är just han, som, för att förklara dess fullständiga
obe-höflighet, uppfann begreppet äktromantiken, * hvarmed han
betecknar den oppositionella rörelse, hvilken med Thorild
började i den svenska litteraturen och som, om den fått
fortgå, skulle gjort nyromantiken obehöflig.
Malmström upptog sedan i sina föreläsningar denna
Fryxells åsikt och detsamma gjorde v. Beskow i sitt Minne
öfver Leopold samt Dietrichson i sin Inledning till studiet
af Sveriges litteratur.
• Ytterst g&r denna teori tillbaka till den tyska litteraturhistorikern
Schmidts framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
