Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - II. Nyromantikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moniska naturell fått utlopp. I vildhet och formlöshet kan
det endast jämföras med vissa af renässansens, af Senecas
bloddrypande patos, inspirerade dramer. Man må icke
for-tänka den gamle prästman, som i sitt exemplar af boken,
hvilken är tillägnad »Det stora dårhuset», på pärmen hade
citerat en vers ur Salomons ordspråk: »Jag är den allra
galnaste och människors förstånd är icke när mig.»
Man har jämfört Amorina med den antika tragedien,
eftersom en fatalistisk världsåskådning uppenbarar sig i
dramat. Besynnerligt nog har man däremot glömt att
sammanställa det med de mönster, som stå det närmast,
nämligen den nyromantiska, tyska ödestragedien (die
Schicksals-tragödie). Denna art af drama, hvilken utvecklades i
Tyskland mellan åren 1815—1825, och hvars förnämsta
representanter voro Zacharias Werner och Grillparzer, utgick från
Schiller, hvars drama Die Braut von Messina blef förebilden
för hans nyromantiska efterföljare. I själfva verket blef det
snart tillfälligheten och vidskepligheten, men icke ödet, som
i dessa dramer styrde intrigen och öfverhöljde människan
med sina olyckor. Ån var det en viss dag, på hvilken allt
som företogs gick illa, än framkallade ett eller annat
föremål t. ex. ett porträtt liknande sorgliga följder. Motiven
tillhöra också helst spökromantiken. Det sparas icke på
fasansfulla händelser och hemlighetsfulla brott. Särskildt
vanligt är broderhat och brodermord, gärna förbundet med
rivalitet om samma kvinna. Kärleken har en oren, ofta
pervers karaktär. Blodskamsmotiv förekomma t. ex. ofta.
Hela spökromantikens vanliga effekter hopas för att
åstadkomma största möjliga fasa hos åskådaren.
Amorina är just ett drama af denna art. Här hafva
vi de båda bröderna Wilhelm och Rudman, som älska
samma kvinna, hvilken dessutom är deras syster;
följaktligen finnes här också blodskam-motivet. En annan rent
yttre, men mycket betecknande likhet med die
Schicksals-tragödie föreligger i Johannes’ person. I die Schicksalstragödie
utvecklade sig nämligen snart nog karaktärerna till en art
stående typer, vanligen valda ur det lägre folket. En sådan
typ, som återkommer i flere af dessa dramer t. ex. i Werners
Der vier und zwanzigste Februar utgöres just af en f. d. soldat,
och Johannes är just soldat till yrket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
