Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - II. Nyromantikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människa. Icke man och ej kvinna, utan rätt och slätt
människa. Jag vet likväl icke, om med androgyn bör
förstås en varelse, som är ingendera könet eller bäggedera. Det
förra synes ytterst melankoliskt; på det senare åter hafva
de gamle mycket tänkt. Det voro nämligen i senare fallet,
min vän, en helhet, som i ett väsen förenade bägges arter;
ja allt, alla sfärer, alla riktningar; som kunde vara själf hvad
det i hvarje ögonblick önskade, utan en annan: som kunde
(för att fortsätta i poetens stil) vara hjälte, jägare, en
stormens och klippornas vän i skogen; men ock en
blommornas syster och vän hemma i den tjusande trädgården;
— som aldrig behöfde sucka, tråna, förgås af saknad eller
längtan efter en annan; som ej vore fången af och under
kärlekens behof, glädje eller kval» o. s. v.
Huru långe man än fortsätter i denna förklaring lika
klok blir man. Tintomara är androgyn. Det kan icke nekas,
att när man söker utforska detta väsendes karaktär, kommer
man närmast att tänka på ett eller annat missfoster. Och
så till vida, hvilar det obestridligen något smaklöst öfver
Tintomara. Likaledes kunde det lätt ligga något frivolt i
hela ämnet, för att icke rent af såga perverst. Ty den
tjusning Tintomara utöfvar förefaller något universell. Hennes
fägring är öfver all beskrifning; hennes smidiga växt
betraktas af alla, både män och kvinnor med »särdeles ögon».
De brinna för henne af en mystisk kärlek. Förälskad i
denna vackra varelses förtrollande egenskaper är det som
den unge Mannerhjelm gifvit sig döden genom att svälja en
pärla, som hon burit i sitt hår. Förälskad i henne har den
unge Hedensköld ridit mot Haga grindar och krossat sin
panna, och förälskad och förtviflad har Nichols kastat sig
i Norrström. Fröken Josefine R., grefvinnan Amelie S. och
allas beundran Sara N. hafva för hennes skull afhändt sig
lifvet. Det är för hennes skull som Gustaf III gått på den
maskerad, där den dödande kulan träffar honom. Men
Tintomara älskar ingen.
Om Tintomara öfverhufvud taget är något, så är
hon en symbol, i hvilken Almqvist uttryckt sin uppfattning
om det djuriska. Hon är en syster till alla dessa andra
väsenden, hvilka lefva på en högre nivå, endast i kraft af
en instinkt. Men sök icke efter den djupare betydelsen
af Tintomaras väsende! Hon är endast en ljusstråle, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
