Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de svurit kyrkan, att oförändradt omfatta den
dogm-kristendom, på hvilken de icke tro. *Ar kyrkan Gods
egen-dom eller år den prelaturens egendomSvaret därpå kunde
endast blifva ett.
1 dessa skrifter predikar Almqvist samma läror som
Lamennais i Frankrike och som Kierkegaard ett decennium
senare i Danmark.
Hade han i dessa skrifter angripit statskyrkan och
prästerskapet, gick han i Marjam löst mot dogmerna, hvilka
han här öppet hånar, och den kristna mytologien, i det han
jämför dess gestalter med liknande inom den hedniska, t. ex.
ängelen Gabriel, Guds sändebud, och Ganymedes, Jupiters.
Och när Josef af Arimatia välsignar den nydöpte konung
Iwilek och hela hans hus, beder denne, att han också må
välsigna hans boskap:
Imlek.
Boskap har jag ock, kameler, åsnor och åsninnor, oräkneliga såsom
sanden i Dschiddas hamn vid Mekka.
Josef.
Iwilek! de komraa icke i Gud b rike. Det må du icke af mig begära.
Iwilek.
Dock, fader, om de ej komma i riket, hvad kött skola barnen äta, och
hvad mjölk dricka, medan de äro saliga?
Josef.
Det må vi ej fråga. Ett vet jag: din boskap skall icke se saligheten,
Iwilek.
Särskildt illa åtgås i detta drama Paulus, själfva
grundläggaren af dogmkristendomen, för hvilken Almqvist,
mystikern, måste hysa en naturlig och förklarlig motvilja. Han
framställes såsom en besatt och talar osammanhängande:
Fremlingen.
Hade jag ock icke andans gåfva, så talade jag ändock, nug till vanheder.
Hvi skulle jag icke utskämma mig? Är jag du stor? Bort det.
Men icke säger jag eder att jag har andans gåfva, utan jag har tungor
och tungomål.
Därför skall gårdshunden klippas i stallet, på det att, när ekarne lofva»
i skogen, ingen må säga att han druckit mjölk, när han njutit vatten.
Endels säger jag så. Fördenskull säger jag till eder: gån in! När I
därför gån ut, säger jag eder ännu icke: gån in!
Ty hvarföre skulle vi bida? Mån icke ljungelden slagit örnens vingar,
och det är oss bäst, att vi taga till degtråget.
Men när vi alltså lyfte stenen från grafven, mån den unge mannen då
frågar och säger: solen är månen lik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
