Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en raängfald artiklar försvarat olika punkter af detsamma.
Men Almqvist var alltför litet samhällsmänniska, alltför litet
partiman, för att helt uppgå i liberalismen eller älska
densamma. I Colombine har man säkerligen hans intimaste
uppfattning af Hierta och Aftonbladet:
Fredrik.
»Hvaraf kan det komma, att om vi lefva i en tid, dä en journal af
allmän popularitet — hvarmed förstås, att den allmänt läses — tycks utöfva den
oinskränktaste skenbara myndighet öfver opinioner, öfver samhället och all
annan litteratur; någon tid därefter är den lysande efemeren försvunnen, likt
det, som aldrig funnits?
Colombine.
Menar min herre Argus?
Fredrik.
Ingen viss: jag talar om en saks märkvärdiga beskaffenhet, men ej om
en och annan löjlig eller usel personnage. Jag menar endast den litteratur,
den journal, eller den skrift, som saknar grund och egen ren öfvertygelse,
huru mycket den än ger sig minen däraf: som under masken af rättvisa och
nit för samhällets lif i det goda, sanna och nyttiga, under slöjan af nit för
regeringen eller nit för folket, likväl endast söker befrämja egna ensidiga,
småaktiga önskningar: bjuder till att såra och förderf va hvar och en, som ej
gjort det ringaste ondt, blott kommit i vägen för dess utomordentliga egoism
och illiberalitet — jag menar hvar och en utan undantag, som befinner sig
i denna kategori af det uppenbaraste charlataneri.»
Almqvist stannade icke heller vid liberalismen — han
är i själfva verket på alla punkter anarkisten, som fullt
medvetet vill afskaffa prästen, juristen, militären, hela det gamla
samhällets traditionella former och ersätta dem med fria
associationer. Det år denna lära, som gömmes i den dråpliga
satiren Ormus och Ariman, ett det blodigaste gyckel med allt
hvad byråkrati heter, riktad mot samhällets fariseism, i
i hvilket ofta under rättens form åstadkommes högsta orätt.
Äfven här är Almqvist uteslutande känslomänniska, hvars
aktning för traditionen är ingen och hvars frihetsträngtan år
oändlig.
Sådana äro de olika faser i det slutliga omslag, hvilket
under dessa år försiggår i Almqvists skriftställarskap. Redan
från början af sin bana stående midt i den revolutionära
strömfåra, hvilken sedan ett hundratal år brusar fram genom
de europeiska samhällena, än kraftigt bortsköljande, än
långsamt undergräfvande de sista resterna af det gamla
feodalsamhället, bröt han sig nu fram till ett åskådningssätt helt
olika samtidens. Hans sista berättelse under trettiotalet be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
