Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallt beräknande och icke alltid dessa olika saker på sin
rätta plats. Det finnes ögonblick, då en man i Almqvists
ställning bör låta känslorna löpa af med förnuftet. Inga
yttre hänsyn borde hindrat honom att trycka Amorina, men
han tillät, att den makulerades, och det blef början till alla
hans olyckor, ty därigenom afskar han vägen mellan sig
och allmänheten. För en reformator kan icke heller gärna
en tacksammare situation tänkas än denna utfordran, som
Uppsala domkapitel kastade honom i ansiktet. Han hade
också själf delvis arrangerat den, men i det stora
ögonblicket glömde han att spela sin roll. I stället för att som
den Luther han då ärnade vara (se Prästens ställning) och
i djupt och heligt allvar svara: »Här står jag och kan icke
annat, Gud hjälpe mig, amen!» så smög sig Love
Almqvist bort och skref dessa på sitt sätt oefterhärmliga inlagor,
som äro samlade i Monografien. Det var på en gång för
mycket och för litet. Ett knytnäfsslag i ekebordet hade kanske
förvandlat till en statsangelägenhet hvad som nu förblef en
privatsak, och när domkapitlet slutligen såg sig nödsakadt
att släppa Almqvist, så var detta för honom och hans sak
icke ens en half seger.
Men låtom oss icke, när vi döma honom, glömma
hvilken börda, som hvilade på hans skuldror. Han led
bok-stafligen nöd. Redan 1837 kan han från en resa skrifva till
sin hustru — och om han också icke trifdes i hemmet, var
han dock en öm make för henne och de sina —: »Alla
kvällar tänker jag mest på dig, Ludvig och lilla Maria, och
jag öfverraskar mig själf med tårar i ögonen, som äro
onödiga, ty Gud hjälper oss nog.» Men det blef knappast bättre.
»Det går an» och de följande stridigheterna, blefvo första
orsakerna till hans andliga isolering, till allmänhetens växande
likgiltighet för hans skrifter och till hans år för år
tilltagande ekonomiska obestånd.
Slutet är bekant. 1851 flydde Love Almqvist från Sverige
öfver England till Amerika, misstänkt för mordförsök på en
gammal procentare. Rättegången pågick fram till 1853, utan
att något egentligt resultat vanns. Anklagelsen för
mordförsök förblef obevisad, om ock möjligen indicier föreligga.
Däremot upplystes det, att han skrifvit falskt namn (dock
icke annan persons) på växlar.
Hvad som är säkert är, att Almqvist som privatperson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
