Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom så de kristnas profet, Jesas af Nazareth, gående.
Han stannade, betraktade hunden några ögonblick och
yttrade: tänderna äro hvita som perlor.
Vid dessa ord glödde de kringståendes hjärtan, som
ostron i en koleld’.»
Almqvists skritter äro mer än de flestes otadliga från
moralens synpunkt. Vi hafva sett, att han med djuriskhet icke
alls förstår den lägsta, utan en af de högsta formerna i
människans själslif: förmågan att af instinkt, utan yttre
pådrif-ning, uppfylla det högsta. Ett ställe, som man brukar
anföra såsom bevis på hans dåliga moral, är Richard Furumos
berättelse om Magdalena, hvilken han nedstörtar i forsen, då
han hör henne, den fallna kvinnan, sjunga en af sina forna
fromma visor. Här, säger man, gifver den dåmoniske
Almqvist en förtäckt uppmaning till mord. Men det år icke så.
Med lika rått kunde man säga, att Jesus med uttrycket:
hvilken som förargar en af dessa små, honom vore båttre
att en kvarnsten vore bunden om hans hals och han
nedkastades i hafvets djup, uppmanat människorna att i ett
liknande fall begå ett mord. Det vore emellertid en
uppfattning som stode i den skarpaste strid med hans öfriga läror.
För att fullt förstå en författare, bör man framför allt lägga
märke till den stämning, som behärskar honom i det
ögonblick han talar. Både Jesus och Almqvist tala under
intryck af en stark känsla och söka, den ene i en scen, den
andre i en maxim, så åskådligt som möjligt uttrycka en viss
tanke, hvilken de därför också drifva till sin spets och gifva
en rent parodoxal form. Och den tanke, som Almqvist här
uttrycker, är kanske exalterad — men den är äkta kristlig, och
rätt förstådd innehåller den väl en riktig moral: båttre att
människan döden dör, än att hon framsläpar ett lastbart och
uselt lif. Af liknande art äro vanligen alla de anmärkningar,
som riktas mot moraliteten i Almqvists skrifter.
Bibliografi. Lysander, A. Th. (\ J. L. Almqvist, karakters- och
lefnadsteckning, Lund 1878. — Ahnfelt, A. C. .1. L. Almqvist, Stockholm
1876. — Syhcan, O. Svensk litteratur vid adertonhundratalets midt.
Göteborg 1903. — Bergholm, A. H. Studier öfver C. J. L. Almqvist, Helsingfors
1902. — Key, Kilen, Sveriges modernaste diktare, Carl Jonas Ludvig
Almqvist. Ord och Bild 1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
