Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en djup och mystisk mening och ser med oroblandad
vördnad upp till de sällsynta individer, som hafva sådana gåfvor.
Under primitiva tider, i barbariska länder eller i a fl ägs na
landsändar kallar man dem rent af för trollkarlar. Man
förvånas alls icke, når Strömborg slutligen äfven berättar, att
Runeberg en gång verkligen blef ansedd för trollkarl, då
han förutsade, att fisk skulle finnas på ett visst ställe; och
när man kastade ut noten, stannade den full på bottnen och
lät endast med svårighet draga sig i land.
Det är visserligen icke något trolleri, som uppenbarar
sig vid detta och liknande tillfallen, men ett djupt
naturvetande, grundadt på skarpa iakttagelser och långa års
erfarenheter, ett nästan mystiskt samgående med naturen — och
vi behöfva ju icke söka länge för att finna samma sidor i
hans diktning. Ofta hör man på senare tiden Runeberg
framställas som en tung och något inskränkt natur; men
det är han alls icke, fast han föga intresserade sig för sociala
frågor, boklärdom eller officiella tal. Må man endast söka
honom på hans område, och han är både kvick och liflig
och snarfyndig. Hans intelligens flög som en fågel fram
genom skogarnas djup, och han kände alla deras
hemligheter. Han har upptäckt underligare ting än fisk i ett
vattendrag; den finska folksjälen har han afslöjat. Just i detta
djupa samgående med naturen hafva vi att söka den jordmån,
i hvilken hans folkliga intressen slogo rot och funno näring.
Förvärfvade han en trollkarls vetande på dessa områden,
berodde det icke minst därpå, att han tidigt börjat sina
studier i naturens stora bok. Bedan som barn lefde han
tillsammans med naturen. Eljest märkte man just intet
ovanligt på honom. Han var en normalt utbildad gosse, som
låste sina läxor ordentligt och för öfrigt kastade boll och åkte
kälke och fann på tusende skälmstycken, hvilka alla förlätos
honom, om de upptäcktes, på grund af hans kvickhet,
naivitet och hjärtlighet. Det fanns hos honom intet brådmoget
och intet, som häntydde på en blifvande skald.
Mycket ofta hafva de blifvande skalderna något
oharmoniskt i sitt väsende. De förakta sin ålders lekar,
längta efter något obestämdt, som de ännu icke riktigt
veta hvad det ur. Och när de börja göra vers, så välja de
oftast högromantiska ämnen, sjungande om hvad de aldrig
skådat eller upplefvat. Helt annorlunda Runeberg. Han år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
