- Project Runeberg -  Från Aftonbladet till Röda rummet. Strömningar i svensk litteratur 1830-1879 /
231

(1905) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - V. Carl Vilhelm August Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så t. ex. i dikten Vaticinium. Tsaren hade 1843 förbjudit
finnarne att deltaga i studentmötet. Nu år 1845 svarar
Talis Qualis vid studentfesten i Lund:

Finland! Så jag ville ropa
och från eder allihopa
få ett svar ur hjärtats grund.

Hvar jag stod, så såg jag glada
blickar sig vid blickar rada,
sol på hvarje pannas rund;
men min åtrå var en annan:
jag vill Be ett moln på pannan,
maka löjets gud från kannan
undan, undan för en stund.

Fast vår broder nacken böjer,
tungomålet honom röjer,
och jag spår, om än det dröjer,
att 1 honom återfån.

Och så skildrar han vidare den dag, då Svenskarne åter
draga öfver hafvet för att eröfra Finland.

Hår är hvarje ord mästerligt beråknadt för att väcka
åhörarnes entusiasm och var säker på, att, når han slutat,
har stämningen varit hög i salen.

Af denna art äro alla hans dikter. Vanligen älskar han
att epigrammatiskt tillspetsa slutet; han använder också gärna
sonettformen. År 1848, då danskarne angrepos af tyskarne,
och röster för ett svenskt deltagande hördes härhemma,
hade Aftonbladet uttalat sig emot ett dylikt ingripande.
Strax var Strandberg färdig med en sonett:

Var då den fana, du så trotsigt bar,
blott ägnad för parad, men ej för läger?

Det enda skarpa vapen, som du äger,
är då en tunga, rask i tal och svar?

Nu, då vårt folk med fog till vapen tar,
jag hör nog hvad din slappa klokhet säger;
du väger våra krafter: men Gud väger
vår rätt med vikter, som du icke har.

Du sitter hemma och för landet vakar
och skrämmer upp en riddare så god,
hvar ängslig gäck med dina pappersdrakar;

men vi, som ha ett hetsigare blod,
vi nyttja dem, där lägerelden sprakar,
till pappersladdning framför våra lod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mortfatrr/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free