Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lyriken
- V. Carl Vilhelm August Strandberg
- VI. Oskar Patrik Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rydberg, hvilka, som för öfrigt hela den yngre generationen,
lärt af honom. I det stora och hela har icke bättre retorisk
vers skrifvits i Sverige än den Strandberg framlagt.
Han dog den 5 februari 1877. De ekonomiska
besvärligheterna voro då för länge sedan slut för honom, i det
han sedan 1865 var utgifvare af Post- och Inrikes tidningar.
*
VI.
Bland männen från denna tid är Oskar Patrik
Sturzen-Becker i flera afseenden en af de intressantaste. Det var en
rastlös och mångsidig natur, som fick tid till litet af hvarje.
Han hade börjat som journalist i Aftonbladet, men
grundläde och utgaf dessutom ett hart när oöfverskådligt antal
andra avisor, dock vanligen icke alltför långlifvade. Hans
tidningsartiklar ensamt kuuna fylla många band, men
dessutom har han skrifvit åtskilliga små epos och en mångfald
lyriska dikter och noveller m. m. Jag har redan nämnt
honom bland de män, som tillhörde Aftonbladskretsen. Han
tillhör de första af den yngre generationen som samlas kring
Hierta. Rabulist förblef han också hela sitt lif och till och
med då de flesta omkring 1848 började att falla ifrån, fasthöll
Sturzen-Becker alltjämt vid sina gamla idealer. Han drömde
fortfarande om republiken och arbetade ända till det sista
för Skandinavismens förverkligande.
Sturzen-Becker var född i Stockholm år 1811. Som gosse
var han klen till hälsan och föredrog ensamheten för
kamraterna;* lekar. Han brukade roa sig med handarbeten och
läsning samt visade anlag för nästan allting, musik och
måleri, mekanik och språk, poesi — således samma
talangfullhet, som utmärkte honom genom hela lifvet. 1827 blef han
student i Uppsala och slöt sig där närmast till en krets af
unga män, som delade hans smak för vitterheten (bland dem
voro E. V. Ruda och C. A. Hagberg de förnämsta).
Fosforismen var då ännu icke död, men ej heller synuerligen
populär. Oppositionen hade redan börjat mot densamma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:29:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mortfatrr/0238.html
