Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VII. Gustaf Lorents Sommelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mättade han i hemlighet sin trängtan efter frihet och rätt i
den engelske bardens skrifter. Och så gjorde de alla.
I det stora och hela var denna romantik sund och god
och ett uttryck för alla de stora omvandlingar, som då
för-siggingo i de europeiska samhällena, men det flöt också
smuts och orenlighet med i floden. Det fanns människor,
som så helt lefde sig in i dessa nattliga feberdrömmar, att
slutligen deras ögon icke kunde tåla dagsljuset. De
upp-togo allt det osunda, som låg i riktningen — och vanligen
dogo de äfven af giftet.
En sådan man är i vår vitterhet Gustaf Lorents Sommelius.
Han är intressantare såsom tidstyp än som skald, ty han mera
lefde den poesi, som obestridligen bodde inom honom, än han
utformade den i fasta rytmer och välklingande vers. Som
poet är han endast en dilettant, men af ett rikt, fast brustet
innehåll. Byrons inflytande på honom är omisskänneligt
och han speglar en hel sida af dennes väsende, mindre hans
idéer (fast han är våldsamt liberal) än hans temperament.
Han år själf en korsarnatur, som vämjes vid hvardagslifvets
enahanda. Han älskar att på sin hingst storma fram i kapp
med orkanen eller att tömma njutningsbägarn till sista droppen
bland nakna och uppsluppna nymfer.
Mycket veta vi icke om hans lif, men det lilla vi känna
samlar sig till en särdeles tydlig bild. Sommelius
härstammade både på fädernet och mödernet från gamla skånska
prästsläkter. Farfadern var den vittre och lärde bibliotekarien
vid Lunds universitet, Gustaf Sommelius; fadern, som var
kyrkoherde i Mörrum, var åtminstone mot slutet af sitt lif
sinnessvag. Hos sonen röjde sig redan tidigt ett hetsigt och
oroligt lynne; alla de besynnerligheter, hvilka länge visat sig
bland släktens olika medlemmar, tyckas hafva samlat sig
hos honom. Säkert var han hvad läkarekonsten i våra
dagar kallar för nervöst belastad.
Han genomgick Malmö skola och blef därefter student
i Lund 1829. Kort därefter tog han juridisk examen samt
fick anställning hos en domare i Norrland. Till hemorten
återkom han aldrig, och något kärleksfullare förhållande tyckes
icke hafva rådt mellan honom och föräldrarna. Redan tidigt
stod han således ensam i världen och kände sig äfven
såsom ensam.
Snart tröttnade han vid juridiken och blef 1831 elev vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
