Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedeskildringar och sina moraliserande egenskaper i hög
grad slog an på publiken. Denna roman odlades snart med
lika förtjusning i Frankrike, där Rousseau och Diderot
ägnade sig åt densamma, som i Tyskland, hvarest Goethes
romaner tillhöra samma stadium i utvecklingen.
Nyromantiken fortsatte denna form af roman, som hos Jean Paul
och Hoffmann erhöll en humoristisk och fantastisk karaktär
och hos m:me de Staél ett sentimentalt och oppositionellt
innehåll.
Det viktigaste genomgångsstadiet för romanen under
början af adertonhundratalet betecknas af Walter Scotts namn;
hans insats i romanens historia är ofvan antydd. Walter
Scotts romaner gjorde dessutom genren ytterst populär, och
det är omedelbart efter hans uppträdande, som den väldiga
produktion påbörjas, som sedan nästan oafbrutet fortgått
under hela det föregående seklet.
Det var också i omedelbar anslutning till Walter Scott,
som Balzac skapade den moderna romanen, hvilken vill
gifva en analys af både människan och samhället. Han
fann den form, som därvid var honom lämpligast, genom
att betrakta samtidens tilldragelser under samma synpunkter,
som historikern ser det förflutna. Han framställer,
analyserar och bedömer med samma kallblodighet och efter
ungefar samma metoder, som den nyare biologien framställer
och systematiserar djur- och växtvärlden. Öfverallt söker
han orsakssammanhanget till de sociala och psykologiska
företeelserna.
Samtidigt visar sig Öfverallt ett liknande intresse för att
göra romanen till en bärare af idéer. Allt det revolutionära
och omstörtande, alla de nya reformförslag, som sysselsätta
sinnena, dyka nu upp i följetongsromanen på båda sidor
om Kanalen.
Hela denna romanens omgestaltning försiggår utan något
större intresse från den teoretiska ästetikens och kritikens
sida. Ännu i midten af det föregående seklet abstraherade
ju den då härskande tyska ästetiken hufvudsakligen sina
teser öfver den antika litteraturen, som i själfva verket då
redan utspelat sin roll som en lifgifvande faktor i de
moderna litteraturernas utveckling. Öfverallt sökte man blåsa
lif i den sedan sekler tillbaka händöende epopéen, utan att det
någonstädes lyckades. På sin höjd åstadkom man borgerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
