Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spanjorskor, hemlighetsfulla brott och gifter lågo som en verklig
olla podrida i dessa människors hufvud; Warburg berättar
i sin monografi om Viktor Rydberg om en dylik man med
alltför stor fantasi och för liten sanningskärlek, Nyberg,
hvilken ständigt för sina vänner framställde alla de äfventyr
han läst i böckerna såsom sina egna upplefvelser. Men det
var icke endast dylika något orediga naturer, som hängåfvo
sig åt dessa fantasiens fria lekar. Äfven en sådan man som
Almqvist låter icke psykologiskt förklara sig, om man icke
betänker, att hans fantasi alltid lefvat i spökromanernas och
brottmålshistoriernas värld.
Det var Walter Scotts romaner, som gjorde ett afbräck
i dessa tidigare författares popularitet och utträngde dem ur
publikens gunst. Mycket riktigt är det också sedan Walter
Scotts roman, hvars inflytande först framträder i den svenska
romanen. År 1828 utkom nämligen första delen af Thord
Bonde af G. W. Gumselius, hvilken hälsades med stora
lof-ord af den svenska kritiken. Men den afslutades aldrig,
och att döma efter böijan var det icke ens då någon större
förlust, som den svenska publiken gick miste om.
Nästa år påböijade Gustaf Henrik Mellin raden af sina
historiska noveller med Blomman på Kinnekulle. Dessa
noveller, sedan samlade i tre volymer, utgöra ännu i dag en
angenäm förströelseläsning, ty stilen är lättflytande och
behaglig, och framställningen vittnar om fantasi och känsla.
Synnerligen historiska äro däremot icke dessa skildringar
— det historiska inskränker sig egentligen till ett bredt
utmålande af kostymer och liknande accessoirer, beskrifningar,
hvilka dock sällan gå tillsamman och gifva helhetsståmning.
Åtskilliga namn på historiska romaner från denna tid skulle
ytterligare kunna anföras* (Snapphanarne af anonymen O.
K. 1831 är t. ex. en af de bästa), och under fyrtiotalet ökades
denna lista ännu mera, men i själfva verket hade den
historiska romanen under denna period ännu ingen egentlig karaktär.
Bland de intressantaste äro Crusenstolpes romantiskt-historiska
pamfletter, ty historiska romaner i egentlig mening kan man icke
kalla dem: Morianen 1840—1844; Carl Johan och Svenskarne
1845; Huset Tessin under enväldet och frihetstiden 1847—1849.
Emellertid är det först längre fram, icke minst i anslutning till
# Se Sylwan: Svensk litteratur vid adertonhundratalets midt (1880—1860)
sid. 140 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
