Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - II. Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det är också Fredrika Bremer, hvilken genom sitt
varma intresse och sin sega energi väckt den svenska
kvinnans intresse för sina egna förhållanden och därigenom gifvit
upphof till en svensk kvinnorörelse. Äfven här har hon en
allmäneuropeisk strömning bakom sig.
I våra dagar uppträder kvinnorörelsen Öfverallt med ett
helt program, innehållande en mångfald olika fordringar.
Själfva kärnpunkterna i detta program låta emellertid
reducera sig till tre, hvilka innesluta alla de öfriga, nämligen
kvinnans rätt till politisk, ekonomisk och äktenskaplig
själf-ständighet.
Af dessa är den sista frågan, kvinnans förhållande till
mannen, den äldsta, och den kan spåras långt tillbaka i
sjuttonhundratalets upplysningslitteratur. *
I den franska revolutionens program låg äfven frågan
om kvinnans politiska rättigheter gömd, och enstaka röster
höjdes äfven för densamma under revolutionens gång; de
praktiska resultaten voro emellertid icke vidare betydande:
kvinnans arfsrätt förbättrades, hennes näringsfrihet
utvidgades, hennes myndighetsålder sattes lika med mannens.
Det år emellertid först efter 1830, som man i egentlig
mening kan tala om en kvinnofråga i Europa; den
uppdyker då, karaktäristiskt nog, sammankopplad med
arbetarfrågan, och hvad som då framför allt begåres år utvidgad
arbetsmarknad. Orsaken till att frågan nu erhållit en ny
och långt mera bestämd form ligger i de förändrade
ekonomiska förhållanden, hvilka efter franska revolutionen i grund
omskapade de europeiska samhällena. Industrien hade från
slutet af sjuttonhundratalet befunnit sig i starkt uppsving,
revolutionen hade afskaffat alla monopol och privilegier,
hvilket allt haft till följd en utvidgad fabriksdrift. Denna
förändrade icke blott de manliga arbetarnas ställning utan
äfven de kvinnligas: husslöjden, som utgjort en af de
förnämsta förvärfskällorna för kvinnan, inskränktes betydligt.
Också upptog, såsom vi hafva sett, Saint-simonismen, den
dåtida socialismen, kvinnofrågan på sitt program, och från och
med trettiotalet börjar den häftiga agitationen för dessa idéer,
hvilken efter 1848 skulle leda till praktiskaresultat. Äfvenfrånen
annan synpunkt inverkade samhällets ekonomiska omdaning
på kvinnofrågan: välståndets stigande framkallade nämligen
* Se ofvan Almqvist, III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
