Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner sluta, men afslutas icke. I teckningen af sina
karaktärer når hon heller icke djupt; de äro synnerligen enkla,
visa endast en sida utåt, endast ett karaktärsdrag, som
ideligen återkommer.
Har hon då alls ingen annan förtjänst än den att vara
den första, som försökt att beskrifva det svenska hemlifvet?
Jo, visserligen. Såsom redan nämndt, hade hon en viss
talang för måleri och särskildt en icke obetydlig färdighet
att träffa likheten i ett ansikte. Hennes litterära talang
sammanhänger mycket nära med denna hennes plastiska
form-gåfva: hon förstår att med lefvande åskådlighet teckna
profiler af sin omgifning och att placera dessa lått skisserade
figurer i små situationer till förtjusande genremålningar. I
hennes bref och efterlämnade papper finner man en
mångfald porträtt af samtida personligheter, af Geijer, Wallin,
Franzén etc., hvilka helt enkelt äro små mästerverk i sin art.
Och det är just dylika porträtt, inströdda rundt ikring i
hennes romaner, hvilka ännu förläna dessa ett visst värde.
De teckna sig just för minnet som ett långt galleri af
porträtt. Där är den sirlige presidenten, en utmärkt typ på
en högre svensk ämbetsman under trettiotalet; hans båda
döttrar, den vackra Adelaide och askungen Edla. — Hvem
kan glömma general Herkules, en krigsbuss från den gamla
goda tiden, en äkta göt till väsen och åsikter, hvars afgud
är Karl XII; en hatare af alla jämlikhetsidéer, hetlefrad,
barsk i sitt sätt men i grund och botten en hjärtegod
människa! När han förifrat sig, går han ned i sin smedja och
bankar med sin »torshammare», läser en sida i Karl XII:s
bibel med gammalprotestantisk andakt och är därefter åter
redo att svåija och förbanna på äkta krigarvis — öfvertygad
om att Vår Herre vet, att det år »bara munväder»; Det är
något friskt öfver hans väsen som öfver en nordisk
vinterdag, och i allt är han en värdig pendang till »ma chére
mére». Likaledes finner man en hel följd af svenska
husmödrar, generalskan i Familjen H***, hvilken knappast synes,
men hvars inflytande Öfverallt är märkbart, så klokt och
hänsynsfullt styr hon sitt hus. Och af samma art äro den
blida Elisa Frank och den fint och nobelt tecknade Hedvig.
Ett vackert par ur tidens aristokrati är också den stolta,
humoristiska fröken Greta och den skeptiske epikuréen baron
H. Ej att förglömma äro hennes gamla mamseller, detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
