Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rannsakande alla vrfir och njurar. >En sådan räfst sätter
folket i respekt och saker i ordning. Drar man upp klockan
i rättan tid, så går den se’n af sig själf, och man behöfver
ej själf gå omkring tick-tack som en pendel. Kom ihäg det,
min kåra Franciska. Somliga fruar göra sig till och skola
vara så bestållsamma med nyckelknippan öch springa i köket
och *i skafferiet — allt slarf, Franciska, allt hams och
tafatthet. Det är båttre, att en fru sköter sitt hus med hufvudet
än med hälarna.» Sådan är hennes hushållslära. — Hon
har också sina åsikter om äktenskapet: »ilfa chére méres
lära för fruar var i sanning ingen koketterilära. Den kunde
innefattas i dessa ord: »Gör så, att din man och alla männen
ha aktning för dig, så får du frid i ditt hus och heder i
ditt lif.» (Aktning, anseende år för ma chére mére lifvets
högsta goda.) Väl voro förhållningsreglerna i afseende på
unga fruars umgänge med männen i allmänhet något för
stränga. De påminde mig om en visa, som jag ofta hörde
i min barndom af en jungfru Regina och hvaraf dessa ord
ha stannat kvar i mina öron:
Kommer en ung herre och bjuder er armen, b& nig och svara:
Nej, tackar ödmjukast, jag g&ngar nog själf.
Och kommer en ung herre och bjuder er valsa, s& nig och svara:
Nej, tackar ödmjukast, jag valsar nog själf.
Jag omtalade visan för ma chére mére. Hon skrattade
men sade allvarsamt: »Den visan är minsann icke så tokig,
lilla vän. Jag vill vål icke säga precist som den, men det
vill jag säga, att en promenad och en vals med en annan
karl än ens äkta man kan ha sina brokiga sidor. En ung
fru — sanna mina ord! — kan inte vara nog försiktig i sin
conduite, att hon ej må ge pris på sig. Hon må se sig för
själf, min kära Franciska, hon må se sig förl Väl påstår
jag, att denna vår tid är mera moralisk än den i min
ungdom, då konung Gustaf III, högsalig i åminnelse, förde
fransyska moder och fransyska seder i vårt land; och jag tror,
att det nu finns vida mindre gudaförnekare och
asmo-’deer i världen. Men, som jag säger, hon må se sig före,
Franciska.»
När man fördjupar sig i denna skildring af ma chére
mére, erinrar man sig ovillkorligen Fredrikas ord om gref-
19. — Morten8en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
