Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit oblandadt fördelaktigt för henne. Grefvinnan
Sommer-hjelm sprider &nyo lif och friskhet ikring henne, bortvädrar
det bokdamm, som de sista åren öfverpudrat henne, och det
är i hennes närhet, som hon skrifver sina bästa romaner.
Amerikaresan slutligen öppnar för henne nya horisonter och
visar henne den väg, på hvilken kvinnofrågan skall föras
fram. Det bästa i hennes intelligens år hennes aldrig
tröttnande vetgirighet och en viss praktisk förståndighet, hvilken
väjer tillbaka för alla öfverdrifter och låter henne anabvad
som i ögonblicket är mest genomförbart. Ytterlighetsmånniska
år hon i intet afseende. Om hon trots sin stora begränsning
likväl uträttat så mycket — få af hennes generation hafva
uträttat mera — så beror detta framför allt på hennes goda
vilja, på hennes varmt klappande hjärta, på denna egenskap
i hennes väsende, som kom den amerikanske författaren
Hawthome att så träffande säga om henne, att hon var
»värdig att vara hela mänsklighetens tant». Och hon
förtröttades aldrig i sina sträfvanden, hon omfattade dem med
brinnande tro, hon förvaltade sitt pund vål och var trogen
i det lilla. Svenska äro knappast dessa egenskaper, detta
fullständiga uppgående i sin sak, denna sega energi; kanske
äro de hennes finska arf.
Hennes romaner äro numera i mångt och mycket
föråldrade, och hennes teknik lider af fel, som ingen i våra
dagar, åtminstone ej sä uppenbart, låter komma sig till last.
Men det bör tilläggas, att dessa brister i icke ringa mån voro
gemensamma för tidsåldern; icke ens Almqvist har alltid i
romanen nått fram till en såker konstform. Den förtjänsten
återstår alltid för Fredrika Bremer, att hon var den första,
hvilken på allvar och ej blott på lek skref svenska romaner.
Också har hon bildat skola. Henne närmast stå friherrinnan
Knorring och Emilie Flygare-Carlén.
Det vore oriktigt, om man tillskrefve Fredrika Bremer
äran af allt, som under hennes lif och den närmaste tiden
därefter uträttades för den svenska kvinnans höjande och
för förbättrandet af hennes ställning. Andra och starkare
krafter voro äfven i rörelse, och hennes röst var endast en
af de mångas. Man behöfver endast genombläddra
tidningarna från denna period för att finna, huru lifligt publikens
uppmärksamhet redan var riktad på dessa frågor. Äfven
utan Hertha skulle den svenska kvinnan ej behöft vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
