Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VI. Sofia von Knorring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leonce, som hon själf älskar, så hindras i Axel hjältens
förbindelse med Rosina af en tredje kvinna.
I Stdndsparalleller tangera vi från en annan sida åter
motivet i La nouvelle Héloise. Blenda är gift med en äldre
grefve, men gripes af kärlek till den ofrälse informatorn.
Länge kämpa båda emot sin kärlek, men när slutligen
Blendas dotter dör, är hon benägen för skilsmässa. Då
träder emellertid den världskloka modern emellan och betonar
för dottern det olämpliga i att gifta sig med en ofrälse, och
samtidigt förmår hon informatorn att omedelbart resa bort.
Blenda dör af samma feber, som bortryckt hennes dotter.
Det kan göras åtskilliga anmärkningar mot
författarinnans sätt att behandla dessa problem. Upplösningen sker
aldrig inifrån, och själfva frågan blir därför icke
slutbehandlad. Det hela blir en följd af sentimentala händelser utan
djupare innebörd. Amalia dör i det ögonblick, då fadern
uppmanar henne att skiljas. Blenda bortryckes af en feber,
fast hon skulle kunnat uppnå lyckan vid Hermans sida.
Så är det tillfället, som Öfverallt drifver sitt oroväckande
spel med människorna.
Dessutom är friherrinnan Knorring — ett vanligt fel i
denna tids romaner — alltför vidlyftig, och saker af högst
olika betydelse presenteras alltför ofta i samma plan. Icke
sällan förstör hon äfven en fin målning genom att visa den
under ett falskt perspektiv.
Det senare är t. ex. fallet i hennes Illusioner. Denna
berättelse vore nära på ett mästerverk, om den blott vore
hundra sidor mindre, och om författarinnan icke hade
förstört den fina själsmålningen af Ottilias första upplefvelser
genom att gifva dem en vikt, som de icke kunna äga.
Hjältinnan i Illusionerna är Ottilia och romanen handlar
om, huru hon — stackars liten — förlorar sin tro på lifvet.
Ända till sitt sextonde år uppfostras hon hos en mormor på
landet. Hon är fattig, men grefvinna. En förnäm och rik
tant kommer på besök, och då hon finner henne vacker,
tager hon henne med till Stockholm; dock icke af intresse
för den unga flickan, utan för att i henne hafva en lämplig
attractiony som drager herrarne till hennes salong. Med detta
ombyte af vistelseort är det slut med Ottilias lycka. Redan
på vägen till hufvudstaden börjar tanten att något grälsjukt
formera hennes seder. Hon förälskar sig därpå i sonen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
