Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VII. Emilie Flygare-Carlén - VIII. Emilie Flygare-Carlén. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Männen ha spelat en icke obetydlig roll i Emilie
Flygare-Carléns lif — större kanske 8n i någon annan svensk
romanförfattarinnas lif. Två år efter sin förste makes död
sammanträffade hon i sin hemort, dit hon återflyttat, med
häradshöfdingen Reinhold Dalin, en excentrisk och högt begåfvad
man, den förste som väl framtagit och satt i rörelse de rika
skatter, som bodde i hennes själ. De trolofvades, och
äktenskapet skulle snart ägt rum, men han dog plötsligt, och hon
stod åter ensam, med ett litet barn på sina armar, frukten
af denna förbindelse.*
Nu, sedan Dalin väckt hennes håg för författareskap,
var det som fru Carlén på allvar grep till pennan. År 1838
debuterade hon med romanen Valdemar Klein och under
de närmaste åren följer en lång serie af romaner, som hastigt
gjorde henne berömd och älskad öfver hela landet och snart
äfven förde hennes rykte ut öfver Sveriges gränser.
1839 hade hon afflyttat till Stockholm, och 1841 ingick
hon nytt äktenskap, med kungl. sekter Johan Gabriel Carlén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
