Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VIII. Emilie Flygare-Carlén. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i klaveret, men på detta sätt återvinner hon dock sig själf
och sin verkligt stora skaparetalang. Max uti En natt vid
Bullarsjön såväl som hans föräldrar äro särdeles lyckade
porträtter från de högre kretsarna.
Lyckligast blifver hon emellertid i sina sociala skildringar,
när hon under sin penna finner personer, som tåla eu
humoristisk behandling. Löjtnant Henning (i Enslingen), en
fattig ung löjtnant, hvilken tack vare en ytterlig sparsamhet
och åtskilliga andra värdefulla egenskaper rest igenom halfva
Europa utan att äga ett öre, är tagen på kornet, och hans
beundransvärda hushållsaktighet såväl som däraf följande
öfriga karaktärsdrag äro kraftigt framhållna. På samma sätt
återgifver hon på ett förträffligt sätt kammarherren Dressens
(i Skjutsgossen) oförskämda och skrytaktiga uppträdande; hon
har till och med tecknat honom i två olika åldrar som ung
löjtnant och som öfverstlöjtnant; utvecklingen verkar högst
trovärdig.
Verkligt mästerlig blifver hon emellertid, när hon tecknar
uppkomlingar och således har tillfälle att få fram den skarpa
motsatsen mellan deras rent folkliga naturell och deras
pretentioner på ett »fint sätt» Konsulinnan Löve, för detta
sillpackerskan, som tar lektioner af »mon amie» i god ton
och sedan sitter uppspetad i soffan för att taga emot, är en
af hennes bästa typer. Det präktiga sidenet håller på att
brista öfver hennes robusta former, de argsint lifliga ögonen
söka ån att vara afmätt höfliga, än hjärtligt älskvärda,
alltefter den besökandes rang och öfriga förhållanden. Ett
älskvärdt leende sväfvar på hennes läppar, orden flöda i en
konversation, som trots bonne amies alla råd och vinkar
oupphörligt erinrar om fisktorget. — Hennes man, konsul Löve, är
verkligt rörande — så djup och sann är människoskildringen.
Det är en skeppsredare med enkla seder men stor förmögenhet,
som hustruns fåfänga tvingar till att blifva ägare af det gamla
adelsgodset örnvik. Han går djupt olycklig ikring på sin
stora herrgård, hvars skötsel han icke förstår, önskande
att han åter vore i en hamnstad, där han kunde få språka
med skutskeppare och båtbyggare, lukta beck och tjära samt
åtminstone för sitt nöjes skull styra och ställa med ett par
skutor. Han bokstafligen dör af ledsnad.
Emellertid, fru Carléns egentliga område är skildrandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
