Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VIII. Emilie Flygare-Carlén. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit. Sällan eller aldrig har ett ämne behandlats med
sådan verklig tragisk storhet i svensk litteratur.
Scenen är den bohuslänska skärgården med dess kala
kobbar och förrädiska haf — en värdig ram till denna
stor-slagna tafla, hvars människor utgöra ett med denna natur
liksom mossan, hvilken betäcker de skrofliga klipporna, eller
tången, som af årstidens stormar vräkes upp vid deras fot:
Historien är utmärkt berättad. Den glider fram enkelt
och naturligt, men samtidigt dramatiskt tillspetsad.
Början utgöres af en mordscen på hafvet. Haraldssönerna,
den gamle och sonen Birger, äro lurendrejare. En stormig
höstnatt befinna de sig ute i en viktig affär, hvarunder de
öfverraskas af tulljakten. Då de icke kunna undkomma,
mörda de vilda sällarna, af hvilka Birger dessutom är
för-tviflad öfver ett afslaget frieri, tullöjtnanten och hans karlar
samt sänka jakten i vågorna. Men denna förfärliga natt har
gjort dem trötta på sitt yrke. Birger blir skeppare och gifter
sig med Erika, en i allo aktningsvärd kvinna af en viss
bildning, anställd i huset som uppfostrarinna af hans yngre
syster. Den gamle fadern fortsätter sina vanliga sysslor, går
på säljakt, sköter sitt fiske och svär öfver sonen, som icke
längre vill lurendreja. Så förflyter allt på den lilla ön i
hvardagligt enahanda, under det de på hederligt sätt öka sitt
välstånd.
Mästerligt skildras, huru, midt i detta lugn, brottet
osynligt hvilar öfver alla sinnen och spinner sina trådar
ikring dem. Eller rättare sagdt, minnet af den rysliga natten
går lefvande och synbart ikring bland dem. Ty Haraldssons
yngste son, Anton, som också deltagit i färden, fast endast
som ett overksamt vittne, har blifvit svagsint, och hans
tankar kretsa ständigt ikring mordet. Den första, som anar
förhållandet på grund af hans antydningar, är Erika, hvilken
därefter af Birger inviges i förhållandet.
Åren gå. Midt ibland dem uppväxer den lilla Gabrielle,
Haraldssons dotter, till en ståtlig tärna, Öfverallt i skärgården
känd för sin skönhet under namn af Rosen på
Tistel-ön. Hon är den enda af hela familjen, som icke känner
till mordet, men öfver hennes oskyldiga hufvud är det, som
alla dess olycksaliga följder skola samla sig.
En stormig höstnatt klappar en hand på rutan till deras
boning. Det är en skeppsbruten matros, som berättar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
