Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VIII. Emilie Flygare-Carlén. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enskilda mästerliga scener och personager. Särskildt båtsman
Stormbom och hans äkta hälft i deras lilla interiör glömmer
man icke, om man en gång gjort deras bekantskap.
År 1847 utkom En natt vid Bullarsjön, hvilken uppväckte
en verklig storm i den svenska pressen. Här angrep hon
nämligen läseriet och dess utväxter, hvilket vid denna tid
florerade i de svenska bygderna. Ästetiskt kan det göras
åtskilliga anmärkningar mot denna roman. Den är för lång
och intresset slappas därför betänkligt, innan man når den
tredje volymens slutsida. Färgerna äro äfven väl starkt
pålagda. Fru Carlén har denna gång icke intresserat sig för
att sätta sig in i själfva den andliga rörelse, hvilken hon
tecknar och hvilken möjligen äfven hade och har sina
förtjänster eller åtminstone sin ursäkt. Hon ser på läseriet rent
utifrån såsom en sjuklig utväxt på religiositeten, såsom en
farsot, hvilken bör bekämpas. Det är kanske den enda
gången under hela hennes författarelif, som hennes
framställning blir verkligt tendentiös.
Intressant är det emellertid att se från hvilken synpunkt
som hon behandlat läseriet. Äfven här uppfattar hon sitt
ämne från dess elementära sida, rent naturalistiskt, ungefär
som sedan Daudet behandlat det i L’ Évangéliste. Kraftigt
fram-håfver hon nämligen, huru denna religiösa fanatism i själfva
verket är ett utslag af en förvänd sensualitet. Både svärmaren
och asketen Ji*$tus af Carleborg och den hycklande jesuiten
Grave, mera djäfvul än människa, hvilken förför och förstör
alla kvinnor, som komma i hans närhet, belysa denna sats.
Klart är att den i sin allmänhet är ensidig, och att det
också tinnes en religiös extas, som går fri för denna
anklagelse, men erfarenheten vittnar dock om, att fru Carlén
träffat en svaghetspunkt i hela rörelsen. Huru ofta hafva
tidningarna icke afslöjanden af den art, som fru Carlén här
gör: en eller annan läsarepräst, som missbrukat sin ställning
till att i stor utsträckning bedrifva otukt med de kvinnliga
fåren i sin hjord. Föröfrigt vittnar arbetet alls icke om
någon fientlighet mot religiositeten i dess högre och ädlare
former.
Äfven de följande åren fortsatte hon sin lifliga produktion.
År 1850 var hon färdig med Ett rykte, återigen en tre bands
roman, men denna gång sade kritiken allvarligt ifrån, att
något mindre , och bättre vore att föredraga framför så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
