Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterromantik - I. Efterromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hufvudplatsen for detta intresse blef under sextiotalet
Uppsala, hvarest ända sedan början af fyrtiotalet fanns ett
skandinaviskt sällskap, som bland sina medlemmar spridde
dansk-norsk litteratur. Dessutom hitkom i början af
sextiotalet norrmannen Lorentz Dietrichson och blef Malmströms
docent i ästetik, litteratur- och konsthistoria. Han verkade
lifligt för kännedomen om brödrafolkens litteratur.
I grund och botten fanns där emellertid icke något egentligt
nytt att hämta af dessa litteraturer. Ty äfven där härskade
en efterromantisk skola, hvilken i allt väsentligt intog samma
ståndpunkt och kämpade för samma idealer som Oehlenschläger
på sin tid gjort. Men man hade ju alltid nytta och intresse
af att iakttaga de skiftande nyanser, hvarmed de olika folken
uttryckte dessa samma idéer. Dansken är till sitt skaplynne
mera realistiskt och mera borgerligt anlagd än den drömmande
svensken, norrmannen mera djärft på sak och mera
stortalande. Dessutom var det högst intressanta individer, som
man här fick tillfälle att göra bekantskap med. Där fanns
en man som Kierkegaard, hvars skarpa dialektiska
framställning, geniala psykologi, varma religiösa öfvertygelse och
djärfva brytning med den förfallna statskyrkan tidigt förvärfvat
honom, om icke många, så dock varmt hängifna vänner.[1]
Mycket lästa voro Paludan-Müller, hvilken med sin Adam
Homo och sin Calanus upplöste nyromantikens idealer i
Danmark, liksom Byron gjort det i England, och Christian
Winther, hvars eleganta och mångskiftande versbehandling
såväl som hans djupt poetiska skildringar af det idylliska
danska landskapet med dess slott och bokskogar, dess
rådjur och speglande insjöar, dess saftiga gröna ängar med af
välmåga skinande boskap satt djupa spår äfven i svensk
diktning. Men ingen af dessa danska skalder har dock uppnått
en sådan popularitet som Hans Christian Andersen, en
ärkeromantiker, som direkt kunde vara utsläppt ur någon
af Hoffmanns noveller, ty just med dennes originaler
passar han själf bäst tillsamman. Han är en subtil
skildrare af lifvets hvardagsstämningar, en man, som trollar
fram poesi ur de trivialaste småsaker, och en
barnkammarepsykolog af enastående beskaffenhet. En ättling af Sterne
med äkta danskt Lune! Hans sagor och
äfventyrskomedier äro imiterade i det oändliga här hemma. Mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
