Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterromantik - I. Efterromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till det fula, måste detta antingen upplösas i komik eller
stegras till ett upphöjdt (fruktansvärdl, fasaväckande) eller
rent af tragiskt Man stiliserade således verkligheten efter
dessa, nu nämnda begrepp eller kategorier, utmärkande for
den Hegel-Vischerska ästetiken.
Granskar man de olika punkterna på detta program,
finner man, att åtskilligt af detsamma alls icke är så nytt.
Detta korståg mot Tegnér hade redan Runeberg börjat
i sina polemiska artiklar, den liberala pressen hade sedan
instämt i detta rop, och den nya skaldeskolan under
fyrtiotalet hade faktiskt aflågsnat sig ifrån honom. Malmström
hade i Eos och flerstädes tagit afstånd från fosforismens
allt för starkt spiritualistiska drömmerier, hvilka han
betecknat såsom sjukliga, och han hade framhäft Runeberg
som mönster, liksom Bergstedt yrkat på verklighetens rätt
att göra sig gällande i dikten. Och hvad gömmer sig
slutligen bakom detta häfdande af en viss begränsad art af
realism? Ingenting annat än hvad jag redan kallat för det
abstrakta skönhetsidealet, hvilket var utmärkande för den
Schiller-Goetheska konstuppfattningen. Den
Hegel-Vischer-ska ästetiken hade just abstraherat sina teser hufvudsakligen
öfver den antika konsten och den tyskt-klassiska. Det
valspråk, som vi höra ynglingarne från sextiotalet ståndigt
upprepa och som så vackert uttrycker deras varma idealism och
optimistiska syn på lifvet: det sanna, det goda, det sköna,
det är intet annat än det tyska humanitetsidealet i en ny
och speciellt filosofisk form.
Detta program hade med andra ord redan i dikten
uttryckts af Runeberg — och Runeberg är ju också, fullt
konsekvent, det mönster, som Dietrichson framförallt framhäfver.
Äfven i prosan var det redan representeradt. Friherrinnan
Knorring gifver detsamma ett synnerligen lyckligt uttryck i
Torparen liksom Björnson i sina folklifsskildringar, i den för
hela perioden så betecknande Sgnnöve, hvilken vi numera
visserligen icke finna synnerligen realistisk men däremot
alltjämt lika fängslande, som då den först framkom. Och så
gjorde många andra af tidens prosaförfattare.
Men hela detta program, som Dietrichson under dessa
år uttalade dels i sina föreläsningar, dels i sina skrifter, hade
efter allt att döma större verkan, än hvad dess innehåll
an-gifver. Detta ord, realism, som han utkastade och utvecklade
24. — Mor t ens en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
