Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterromantik - II. Naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
loppet af ett sekel söker Rousseauismen i all sin lifaktighet
att bryta in, men hvarje gång mötes den af ett bestämdt
motstånd. Finnes det månne någon annan europeisk
litteratur, där tre så typiska representanter för denna riktning
uppträdt, nästan påfallande erinrande om Rousseau själf?
Första gången är, då Thorild i slutet af sjuttonhundratalet
drager i strid mot pseudoklassisiteten. ännu med hela den
glädtighet och trosvissa naivitet, som utmärkte
upplysningstiden. Han föll som ett offer för reaktionen under Gustaf
IV Adolf. Andra gången var, då Almqvist upptog kampen,
men bränningarna voro då så starka, att han själf försvann i
böljorna, utan att någonsin verkligen nå land. Men för tredje
gången förnyas striden af Strindberg, och äfven då kan man
af själfva angreppets våldsamhet ana motståndets styrka.
Också han har i åratal irrat fredlös i landen och stått i
begrepp att öfvergifva fosterjorden. Men denna gång har
denna strömning, buren af det stigande välståndet och
underlättad på sin väg af de rikligare kommunikationsmedlen,
trängt djupt ned, nästan till bottnen af samhället, och det
behöfves endast ett yttre motstånd, en ekonomisk kris eller
ett politiskt missöde för att det skall uppenbaras, hvilka stora
andliga förändringar, som under de trettio sista åren
försiggått i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
