Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Moskovitiska kyrkosegrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersåtars förhoppningar i ljusa dagar, deras
förtröstan i prövningens stunder. Från Troitsa
utplanterades en mängd andra koloniserande kloster i
hela Volgalandet ända upp till obygderna omkring
Dvina. En av Sergijs lärjungar, den helige Stefan
av Perm, predikade kristendomen för syrjanerna,
till vilkas språk han uppfann ett eget alfabet, och
blev deras förste biskop. Hans efterträdare ljöt
martyrdöden bland hedningarna, och även kristna
allmogemän stormade ofta de nyanlagda klostren
av fruktan, att deras jord skulle utan vidare
indragas till den närbelägna helgedomen. I stället
för efterlängtade fristäder blevo klostergodsen i
samma mån, som de grepo omkring sig i det
bebodda landet och icke längre behövde genom
lockelser öka sina underhavandes antal, härdar för
den begynnande livegenskapen, vars första spår
visa sig just på Troitsas ägor i storfurstens
förbud mot klosterböndernas fria flyttning några
släktled efter den helige Sergijs bosättning i
ödemarken.
Den moskovitiska kyrkan, som sålunda utbredde
och stadgade sin makt inom riket, kunde endast
med storfurstens hjälp uppnå sina mål utom dess
gränser, och hennes fulla yttre självständighet
måste åter komma honom till godo. Frigörelsens
stund var inne, när själva Konstantinopels kyrka
med kejsaren och patriarken i spetsen på
kyrkomötet i Florens (1439) böjde sig för påven och
antog unionen med den latinska kristenheten i
fåfängt hopp att med dess verksamma understöd
kunna avvärja den osmaniska erövrarmakten. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
