Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Öster ut
- Över gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖVER GRÄNSEN.
Vi passerade gränsen utan svårigheter — om jag
undantar att vi måste ta extratåg för att hinna tåget
som skulle föra oss från Bieloostrov till Petrograd, ty
de finska och ryska kommunikationerna passade inte
riktigt ihop den dagen. På Petrogradtåget voro vi
de enda utlänningarna.
De ryska vagnarna äro förstklassiga, åtminstone
förstaklassvagnarna. Och restaurationsvagnen lämnade
intet övrigt att önska. Maten var storartad.
Var detta Ryssland? Var detta en Potemkinkuliss,
särskilt byggd åt mig av sovjet? I så fall var den
storartat arrangerad. Mattor på golvet, glänsande
duktyg, ett öl, som vi ännu inte ha maken till i Sverige.
Väldiga portioner — ty ryssarna äta mer än något
annat folk jag studerat. Efterrätter som skulle ha klätt
Café de Paris.
Petrograd! Men där hade vi endast några få
timmar på oss, ty vi måste fortsätta samma dag till
Moskva. Vi funno den lilla svenska kolonien samlad
hos ingenjör Tuneld, som med aldrig svikande känsla
för landsmanskap visar en älskvärdhet och
hjälpsamhet utan like.
Järnvägen Petrograd–Moskva. Sovvagnarna äro
förstklassiga, rymligare och luftigare på grund av
spårvidden än våra egna. Lakan, kuddar och filtar äro
fräscha, och passande för äldre bättre herrar. Jag har
ingen användning för mitt insektspulver — men jag
glömmer ju att berätta om mitt flyktiga intryck av
Petrograd, där jag varit en gång för femton år sedan.
Det var nu helt annorlunda än då. Grått och dystert.
Människorna voro gråa, och man trängdes icke längre
på Nevski Prospekt med glada, eleganta
promenerande. Där var dött och grått — verkade tredje klassens
väntsal. Gatans träbeläggning var full av hål, husen
voro pepprade med kulor, många fönster voro
igenbommade, igenspikade med brädor. Annat var det sista
gången, då dagarna voro fester och nätterna sagor,
och jag måste stjäla mig bort ibland för att få en
ensam stund på Eremitaget, där Rembrandt väntade
god, svalkande, befriande, majestätisk. Det var
tsarismens Petersburg, med träldom och överdåd, elände
och orgier, kultur och okultur om vartannat! Hur är
det nu? Det är detta jag skall undersöka.
Jag somnar i min bekväma säng på tåget och har
icke haft en tanke på att knyta till pyjamasbanden
om handleder och fotleder för att hindra invasion.
Ånej, här är rent och oklanderligt! Nu är jag alltså
på väg till Rysslands hjärta — godnatt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/moskovit/0011.html
