Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från det röda Rysslands hjärta. - I audiens hos Trotskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyser ur hans ögon och — om också hela Europa
skulle reagera mot mina ord just nu, kunde jag
avläsa godhet i dem.
Jag kunde inte låta bli att säga — vi talade tyska —
att jag just förvånade mig över att han i alla
utomryska publikationer, där hans porträtt funnits,
framställts som en djävul, en demon.
— Ja, sade han och såg mig rakt in i ögonen med
ett leende som kunde vara självironiskt, egentligen har
jag ingenting emot att man gör mig till demon. »Weil
wir haben ja alle unsere Schwächen» — vi ha ju alla
våra svagheter!
Det blev litet uppehåll mellan depescherna och vi
fingo tillfälle att resonera. Han ville veta vad jag sett
av konst och museer i Ryssland. Jag berättade och han
sade artigt, att jag i så fall sett mera än han av
Rysslands konst. Han hade varit utomlands så länge — av
lätt förklarliga orsaker — och kände bättre till svensk
och fransk konst än rysk. Och nu hade han så litet
tid — — —
Nå — det begrep jag.
Vi talade om gemensamma bekanta och om
litteratur som vi båda kände till — men nu började folk
springa med papper och jag reste mig upp för att ta
avsked.
— Låt mig se teckningen! Nå, kanhända — men
låt mig, innan ni går, visa mina kamrater porträttet!
Han tog skissboken och dök ut i krigsministeriet.
När han om några minuter kom tillbaka, försäkrade
han att hans medarbetare därute förklarat att det
var det enda lika porträtt de sett av honom.
— Och nu — hur länge stannar ni i Ryssland?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
