Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vet för tillfället ingen konstnär i världen, som
behärskar linjen så överlägset som Carl Larsson.
Linjen, den konstnärliga, är nämligen icke det kortaste
avståndet mellan två punkter, utan den lever som en
själ, andas och rör sig, böljar och våndas och längtar
efter den vila, som en riktig konstnär kan skänka den.
Carl Larsson har i sina bästa ögonblick av intensitet
givit den konstnärliga linjen det lugn den behöver,
och han har rätt att bli förstådd på grund av denna
gåva.
Det är denna konst jag som barn anade i Carl
Larssons ungdomliga illustrationer. Den har mera
med konst än med natur att göra. Jag känner mig
besläktad med denna art av fantasi.
Men Carl Larsson sysslar med färg också. Jag är
med. Jag tror mig förstå hans skära, goda, intensiva
längtan efter färg. Jag ser honom sträcka ut armarna
efter sin egenarts färg och jag känner, att han njuter
av färg mera än de flesta av hans kamrater.
Jag är övertygad om, att hans själs färg är
varmare, intensivare, vackrare än de flesta av
kamraternas.
När jag nu tänker på Carl Larsson, blir min själ
varm. Jag längtar efter att se hans goda uppsyn,
hans glada blick på tingen. Han är glad och god —
något som jag icke kan säga om många av mina
bekanta.
Låt mig också säga, att Carl Larssons linjer ha
stramat till, blivit assyriskt mäktiga, ståtliga och
sugande efter liv. Han är allas vår lärare.
(1914.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
