Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zorn som naturälskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, sådant generar mig inte.
Nåväl, inte skall jag vara sämre än du, tänkte
jag. Vinden var inte kall utan kändes som mjukt
rasslande siden omkring kroppen. Men jag hade hört
sägas att solsken och blåst i förening kunde ha en
högst obehaglig inverkan på huden.
Vi lyfte ankar och seglade ut ur den lilla hamnen,
åto frukost i sittrummet, medan en av gastarna satt
till rors, och hade det härligt. Solens värme tycktes
neutraliserad av brisen — det hela var verkligen
behagligt. Och vad Zorn syntes njuta! Med ögon,
öron och alla sinnen tycktes han vilja införliva all
skönheten omkring oss med sin själ och sin kropp,
solglittret, blåstens vin i riggen, det
regnbågsskimrande skummet, de vida fjärdarnas perspektiv,
trutarnas och måsarnas flykt.
— Är det inte härligt Karl-Fredrik? frågade han
gång på gång. Karl-Fredrik kallade han ofta sina
seglingskamrater, när han var vid särskilt gott humör.
Och jag måste medge att jag sällan varit med om
en så vacker segling.
Ty med sin lidelsefulla naturs hela våldsamhet
njöt Zorn alltid, då han var inställd på sådant. Men
samtidigt studerade han njutningens art och orsak,
»ty sådan måste en målare vara», brukade han säga.
— Aldrig somna till, aldrig slappas av! Ty i det
medvetna iakttagandet ligger den högsta lyckan för
en konstnär.
Och jag tror att Zorn aldrig njöt av naturen så
intensivt som under segel i skärgården, som han
älskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
