Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äventyr på Korsika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
All right. Hans namn hade jag läst i någon
guide i går. Jag tackade och vi åtskildes.
Ett lätt dis, fuktigt och liksom half, lade sig över
stigen. Det är bara att knoga på — men att den
här stigen aldrig tar slut! — — — och var är nu
Asco?
Borta, försvunnet! Det är väl någon backe som
skymmer. Och säkert låg det längre bort än det
såg ut för en stund sedan i den klara luften.
Kanske jag måste passera en dal och en bergbäck till?
Märkvärdigt att vägen bär nedåt så länge! Men
det skulle ju finnas bara en stig till Asco — — —.
Jag går och går och svär litet, ty det sägs att
sådant skall lätta — — — jo nu blir här
tvär-djupt igen och jag måste nästan klättra — — —.
Och detta dis som suddar ut kullarnas konturer
— ja, man kan nästan säga att det är dimma, men
vackert är det i alla fall! Det gröna blir så vackert
i tjocka — och vad alla buskar dofta. Jag kör
ned hela handen i en lavendelbuske och drar in
doften från skinnet i näsan — skönt! Nu bär det
uppåt snart — nej, här ha vi en bäck igen — spången
är hal och jag håller på att göra en kullerbytta.
Jag går och går. Jag har naturligtvis gått förbi
Asco, men det är klokast att fortsätta. Stigen måste
ju leda någonstans.
Men hur länge har jag gått egentligen? Nu var
det länge sedan jag såg på klockan.
Klockan är sex på eftermiddagen. Solen måste
gå ned mellan sju och åtta, ty vi äro i april.
Man kan verkligen kalla landskapet kuperat, om
någon terräng förtjänar det adjektivet. Jag är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
