Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girighetens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunniga, är det ju motbjudande att tala mot
vetenskapen, att hyckla — o Gud!!
Komministern hade vridit sig bakåt i en förtvivlad
gest.
— Ja, min broder, sade jag, allt detta är ju tråkigt,
men du måste betänka att vi stå ännu bara mitt i
evigheten, i tillvaron. Vi ha just nu tillryggalagt
hälften av vägen till målet — och vi komma aldrig
längre. Är det inte en vila att veta detta? Var du
glad att du bara är komminister! Vore du domprost —
för att nu ta till en orimlighet, bleve du tvungen att
ljuga mer än nu, att tala mera mot din övertygelse.
Men gott kan du göra, om du glömmer ditt yrke
och bara är människa. Men vad ville du egentligen
säga med din berättelse om Johan och Josafat, om
julgrisarna?
— Kära bror, jag höll på att glömma historien.
Nå! Det blev begravningskalas i Josafats gård, en
fest med soppor och makaroner och stekar och
fruktsoppa och tårtor och puddingar och fisk och
omeletter och änglamat och brylépuddingar och kaffe och
tusen sorters kakor av samma deg.
Där gick Johanna omkring och hällde i vin och
serverade. Och hur det var kom jag och Johan och
Johanna att sitta vid fönsterbordet och dricka kaffe.
Johanna suckade som en änka bör göra, men hennes
ögon följde med allt som hände. Plötsligen sade
Johan: — Men vad kom egentligen åt Josef — det
var väl tokstolligt att han gick och hängde sig. Han
satt ju inte i sjön och I har ju pengar på banken.
Johanna sade: — Ja, si han kom å tänka, si, på
de däringa fläskprisera. I, Johan, slaktade ju eran gris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
