Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 —
i purpur, steg alt högre och flöt slutligen bort i ett flat
blomsterstoft högt, högt uppe för den vaknande nordanvinden.
Öfver den vackra staden steg dess gamla, hemlighetsfulla borg,
färgad svart och hvit af frosten, men med tinnarna högförgylda
af morgonsolen. Och fast jag kanske saknade staden en helt
liten smula, såg jag den likväl med förljusning småningom
skymmas undan af backar och talldungar, tils jag vid en sista
krökning tog afsked af dess sista kännetecken, — det luftiga
rosenmolnet långt borta öfver den glittrande skogen.
Och nu låg iandet framför mig, hundra milsvidt-, med
snöiga djupa skogar, ändlösa isar och tjugu graders köld öfver
sitt dunmjuka, rena snötäcke. Släden knarrade enformigt,
rimfrosten bländade och hästen spådde med upprepade frustningar
att vi voro välkomna hem. Valkola-Matti satt på kusksätet
och spärrade ut med det högra benets storstöfvel såsom
stadgadt bruk var bland alla skjutskarlar af god ton. Vår
andedräkt afsatte rimfrost i våra pälskragar, och hästen var redau
hvit långt uppåt länden.
’ Valkola-Matti hade kommit tjugu mil genom snöiga
skogar för att afhämta mig, och det var hans första stadsresa.
Han inledde flera samtal om stadens härlighet, i det han vände
sig.halft om på kusksätet, men jag var tankspridd ännu och
svarade kort på hans anmärkningar med en van stadsbos
öfverlägsna godmodighet. Mina tankar voro tör upptagna af
allehanda friska intryck, som ombytet förde med sig, och den
vackra vinterdagens lätta luft lockade min fantasi till vådlig
flykt genom oändliga, frostklara vidder.
Den dalade hastigt nog i staden, som vi lämnat nyss.
Där fans så mycket, som bekymrade och retade mig. När den
första glädjen vid afskedet därifrån var öfver, togo tankarna
fatt på staden igen. Nu hade, bland annat, det gamla
gymnasiet för icke så länge sedan ändrat namn och lektionsplan.
I stället för de gyllu8 uniformsknapparna med lyror, de blå
syrtuterna och de vuxna studentlater, som den närmast
föregående gymnasistgenerationen lade an med sä stor sjäilkänsla,
och hvilka förskaffat dem ett så orubbligt anseende öfveralt,
hade vi inga yttre tecken als på vår värdighet. Vi hette nu
och voro rätt och slätt lyceister, alldeles som förste, bäste snor-
Mot hemmet.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
