Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världssamhället och nationerna - Fredsrörelsens målsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredsrörelsens målsmän.
När ett krav skall göras gällande, må man se till, att det
framföres på rätt plats. Ku är det så, att fredsrörelsen liksom,
andra folkfrågor icke börjat föras fram av styrelserna, utan
bland folken själva. Däruti ligger en förvissning om, att det
hela till sist kan bliva till någonting.
Frivilliga sammanslutningar i fredsföreningar ha sysslat
med att skapa upplysning och att organisera opinionen. Dessa
sammanslutningar, samlade till världskongresser, ha ägnat frå-
gan den mångsidigaste uppmärksamhet, i det att de direkt
arbeta både på en lagstiftning för kriget och en lagstiftning
för freden. På sista tiden ha de börjat lägga tyngdpunkten
på det senare, och även deras kongress i Geneve år 1912 gick
företrädesvis i riktning mot det åskådningssätt, för vilket ifrå-
gavarande framställning utgör ett uttryck.
Vid sidan av dessa sammanslutningar framträda arbetarnas
organisationer såsom en makt för sig. De verka omskapande
på det internationella livet genom den praktiska förbrödringen
mellan de organiserade arbetarna. Internationalen, som arbe-
tarnas mellanfolkliga union kallas, har också vida större utvä-
’ gar att sätta makt bakom sina strävanden än fredsförenin-
garna, och det är därför en ständigt återkommande uppgift
för densamma att finna former för denna maktutövning i syfte
att vid skilda tillfällen främja folkförbrödringen och under på-
kommande vanskligheter rädda situationen och hävda rätten.
Det officiella fredsarbetet genom regeringarna har varit
mera ointresserat eller betänksamt i handling, helst regerin-
garna ofta representera de makter, som gynna kriget. Emel-
lertid har man även där alltmer måst följa de vägar folkopi-
nionen utpekat. Fortfarande sysslas dock mera med regler för
kriget än med grundsatser för freden. På sistone ha stor-
makternas styrelser dessutom inriktat sina strävanden på att
hålla varandra i schack och förekomma krigsutbrott, för vars
fruktansvärda verkningar man alltmer tvekar att påtaga sig
ansvaret. Ju flera stormakter, som uppkommit, ju verknings-
fullare har detta schackspel visat sig vara. Samlandet av de
italienska och de tyska småstaterna till enheter, Nordamerikas
Förenta staters aktiva inträde i stormakternas utrikespolitik
och Japans plötsliga framträdande ha därför varit på sätt
och vis verkningsfulla till förekommande av krigsutbrott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
