Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växen i nåden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 -
och dö skulle alla sommarens blommor, om
solen ständigt lyste på ängarne och kullarne.
Derför låter Gud mörka skyar draga fram
öfver himlen och skymma bort solen, derför låter
han aftonens svala skuggor falla öfver jorden.
Och så gör Herren äfven med dig. Han
vet, att du ej skulle tåla vid att alltid stå i
glädjens solsken. Derför låter han ofta
sorgens svarta skyar förmörka din himmel och
tårarnes regn falla öfver din stig. Men
klaga ej deröfver! Aldrig dofta skog och äng
så härligt, som när molnens strida skurar
fallit derpå. Och tro mig, barn! Det skall
visa sig en gång, att många af de skönaste
och Jjufvast doftande träden i Guds
himmelska örtagård härnere växte i skuggan
afjorde-lifvets ve och smärta.
Det unga trädet måste vaktas för tärande
maskar. Ack, månget träd stod så ungt och
fagert i snöhvit blom, när vårens tid var inne,
och bar dock ingen frukt om hösten. När
hösten kom, stod det vissnadt och dödt. Det
var masken som tärt på dess lifsrötter.
O, vakta dig, barn, för de dolda maskarne!
Det är de orena lustarne, de olofliga begären,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
