Bergslagers Kögdeti i gemen. 43 hwarigenom sådane trän icke taga skada, fom skjer när qwistar och grenar eller bagnar afhuggas nära wid stammen, utan winna twärt om en stadigare wäxt, samt sprida flere små grenar och bagnar til widare Löftag. Swedjande eller Fallöränning har, i Bergslagen, från äldre tider warit förbudit; men sedermera tillåten efter Utsyning, i wissa mål; * och äger jämwäl Bergs-Allmogen tilstånd, at utan lofs sökande, eller Utsyning, inom Åkergärde, Äng och rätter Beteshage, rödja och swedja, som Lag säger, samt at wid sine Hemmans ägor på utmarken och på beqwämliga ställen sammandraga och upbränna thet kis, toppar, qwistar och grenar, som blifwit efter huggen Stafrums -Rost- och Kolwed; dock at, ther skogen är af den beskaffenhet, at han utblades, then qwarstående therigenom icke förderfwas. Hwarom se 1734 års Kongl. Skogs-Ordning, §§ 24, 25. Men böra likwäl Bergsmännen, wid tio Daler S:mts wite, icke anställa sådant swedjande, utan at förut gifwa thet the tilförordnade Upsyningsmännen tilkjänna, hwilka, wid 50 Daler S:mts Böter, skola i akt taga, at the i thetta mål utfärdade Kongl. Förordningar warda efterlefwade. Kongl. Maj.ts Bref til Thess och Rikets Bergs- Collegium af d 22 Julli 1741. Swedjande har af the mäst tänkande altid blifwit ansedt såsom skadeligt, och thet med skjäl, när man eftersinnat, huru thermed i för- ra