Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom korruption, genom hopslående om röster, (Sheridan
berättar t. o. m. om en konstgjord hungersnöd, för att i ännu
högre grad hetsa folket emot Ständerna) alltså genom samma
korruption som han ville bannlysa! — Allt var fröjd och
gamman! — Nationen, alltid barnsligt-sangvinisk i sina
förhoppningar och illusioner, hlef hans smickrare — och dermed hans
onda genius, liksom han nationens. — Den fria pressen
fängslades. — Ett lyckans bortskämda barn, ville Gustaf icke längre
höra sanningens röst — skall man då undra öfver, att den
menskliga svaghetens arfsynder, fåfänga och egoism, snart vunno
så öfverhand bos honom, att han betraktade folket blott som
en nolla och konungen som den etta, genom hvilken den förra
först får sitt värde! Han slösade bekymmerslöst bort folkets
välstånd’och aktade icke på dess nöd. ––––Men hvartill bå-
tar det, att tycka sig en Gud, då vi af allt inom och utom oss
ständigt påminnas att vi dock blott äro mennisJcor! Gustaf
saknade, för den roll han ville spela, nervus renm —
penningar! »Konungen,» säger Fersen’ (I Akt. ,6 Scen) »utan utsigt
»att af Ständerna få beviljade de medel, han behöfde till
skul-»dernas betalande, störtade sig, som en förtviflad spelare, i
»ett vådligt krig — förväntande ära och penningar af detta
»tärningkast. — Anjalaförbundet spelade visserligen den
be-»räknade vinsten ur hans hand, men ock på samma gång ur
»vår! Och ändå skulle Gustaf vinna spelet! Danskarnes infall
»och folkets hänryckning Öfver konungens mod och rådighet
»kommo honom till hjclp. Gustaf är ej mannen att låta
kon-»jonkturerna gå sig ur händerna. Tillfället var gynsamt att
»göra hela Adeln ansvarig för hvad några Officerare felat, att
»ånyo uppägga de ofrälses hat mot oss — och i dag stå vi
»ensamma, en utbruten del af nationen, emot både folket och
»konungen!» Nu insågo så upplysta statsmän som Forsen och
Frietzhy, patrioternas och oppositionens chefer, alltförväl, att
man måste gifva efter för att undvika en fullkomlig och
vådlig brytning; man var icke obenägen arrangera kungens de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
