Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
Sjukvakterskan. Hyarföre? År Herrn frän sina
sinnen? Hon dör.
Schröderheim (som ofvan). Du ljuger! Hon är
icke så farligt sjuk! Hon kan icke vara det!
Sjukvakterskan. Släpp mig! (hon sliter sig lös
och skyndar ut.)
Schröderheim. Upp då, upp, du sista qvarlefva
af min själs spänstighet, att jag må kunna uthärda den
döendes anblick; jag måste, måste se henne, innan
dessa ögon, mitt lifs stjernor, sluta sig för alltid. (Han
vill gå in i rummet; på tröskeln träder)
TREDJE SCENEN.
FRÖKEN De GEER (emot) SCHRÖDERHEIM.
Fröken (gråtögd och allvarsam). Hvart vill Ni
taga vägen, Herr Statssekreterare?
Schröderheim. Hindra mig icke! Jag viY/, jag
måste ännu en gång se min Charlotte; höra ur
hennes, mun min dom eller läsa i hennes ögon, att hon
tager ifrån mig en evig fördömelse, som hotar mig
med vansinne!
Fröken (ställer sig i vägen för honom). Ni får
icke se Er maka, — åtminstone icke nu. (han drager
Fröken ifrån dörren.)
Schröderheim. Men jag säger Er, att jag måste
och skall.
Fröken (går ur vägen). Välan då, vägen står
Er öppen;—jag hindrar Er icke längre! Gå!
—Förläng och försvåra Er makas dödskamp, så vinner Ni
åtminstone den öfverygelse, att Ni fullbordat hvad
Ni förorsakat — Er makas död!
Schröderheim (stödjer hufvudet i handen mot
väggen). Ve mig! Ve mig! Jag är dömd! dömd att
lefva, brännmärkt med kainsmärket på pannan.
Fröken (medlidsamt). Lugna Er, Schröderheim!
Det är menniskor, som ha gifvit upp hoppet, men
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
