Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schröobhheim (betraktande frn Schröderheim med
hänförelse). Hvad du är vacker, Charlotte! Allt
påminner mig om vår lyckas och kärleks vår! Minns du
änn’ denna tid af outsäglig lycka? Det var en
vårafton; omkring oss blomstrade och grönskade allting
i sin gladaste fägring; den lena aftonvind, som hviskade
i trädens toppar, tycktes sjunga en lofsång till Herrans
ära, som frigjort den stelnade naturen ur sina hårda
fjettrar; vi sutto midt emot hvarandra — öga mot öga;
— din hand låg i min — vi visste intet utaf — intet
ljud kom öfver vara läppar — men våra hjertan hade
funnit hvarandra som våra händer — tårar fuktade
våra ögonlock — — (ser närmare på henne) men
tyst — tyst — intet ord mera —bon har slumrat in!
Hur’ hennes anletsdrag klarna! Hur ljuft hon måste
drömma! Sof! min älskling, sof! Guds englar
om-sväfva dig — och vakna se’n frisk och lycklig, som
du varit i vår första kärleks dagar. Dränk sorgerna
i Lethes ström och låtom oss återvända till barndomens
oskuld och glädje!
FnÖKGiN (som hittills under synliga tecken till ångest
känt på fru Schröderheims hand och läppar, faller med
ett ångestskri till hennes fötter). Charlotte är död!
Schröderukim (ser häpen och vred på henne). Död!
Ni är tokig! Ar detta dödens bild? (Med stigande
ångest) Nej! se — hon slumrar blott och ler i
drömmen! (Med hög röst) Fakna nu, Charlotte, vakna!
men nej — sakta — med en kyss vill jag väcka
henne ! (han kysser henne och far med ett skri tillbaka).
Ha! hon är död, död, död! Du död, Charlotte! och
jag usling lefver — O! vore det blott saknadens tårar,
Charlotte, som flyter vid din graf, i sjelfva denna
melankoliska smärta ligger poesiens tröst! —Men hvem
befriar mig från ångrens och samvetsaggets mask som
fräter vid mitt hjerta! Hur hon ler! Nej! Du kan
icke vredgas på mig! Charlotte! en ljusets engel
sväf-var du inför Guds thron och beder om förlåtelse för
din — banemanl (Han döljer sitt hufvud i hennes
knä).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
