Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En ny fransk författare, Marcel Proust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ursprungligen var det författarens avsikt att på en gång utge en
serie av tre romaner under den gemensamma titeln A la
recherche du temps perdu. Men då det inte numera brukas att utge
romaner i flera band, måste han nöja sig med att släppa fram en
volym av den vanliga storleken, vilken fick den egendomligt
klingande titeln Du côté de chez Swann (523 sidor). ”Jag är” —
skriver han — ”såsom en där äger en väggbonad, allt för ofantlig
för nutidens smårum, och som jag därför tvingas klippa av”. Via
bedömandet av denna bok får man därför icke glömma, att det man
håller i sina händer endast är ett brottstycke av ett större helt.
*
En man ligger och väntar på sömnen, slumrar en stund och ser
några ovissa bilder, undangömda rester av intryck från längesedan
flydda dagar, då han som barn i en stad, vilken förvandlats med
åren, och i ett hus, som icke mera finns på jorden, levde bland
släktingar, med föräldrarna och deras föräldrar, som alla försvunnit ur
världen, men leva i hans minne. Där röra de sig och tala fortfarande,
där utspela de alltjämt scener, av vilka han plågats som liten eller
njutit, förknippade, enligt erinringens nyckfulla väsen, med mången
helt liten och obetydlig händelse, en kopp te med en bakelse, vars
doft och smak satt outplånliga märken, man vet ej hur det kom sig,
en klockringning, en ljusreflex på en vägg. Han ger sig ”på spaning
efter den förlorade tiden” — A la recherche du temps
perdu — och i mån som han gräver och letar, strömma minnena
till, han behöver blott öppna portarna till det förgångnas fängelse
för att det, befriat och levande rörligt, oförvanskat skall uppenbara
sig, beslöjat av samma stämning som då. Det själen en gång varit,
det sinnena erfarit, vad viljan har sökt eller nått, det kan ej
förintas, det ligger latent, som en bidande kraft, berett att dyka fram
blott en anledning ges — liksom garnänden begraves i ett nystan,
som det blott gäller förfaret vinda upp, om man vill ha den fram i
dagen igen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mproust/0009.html
