Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny fransk författare, Marcel Proust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske en ursäkt för att de inte gjort nå’n vidare nytta här i världen
genom att de intala sig, att denna dådlöshet erbjudit deras intelligens
lika värdiga mål som någonsin studiet av vetenskapen eller konsten,
och att ”livet” äger tillfällen, väl så intressanta och laddade med
spänning som någon roman... Han nalkas den något avnötta ålder,
då mannen drömmer mindre om att vinna den kvinnas hjärta han
älskar, än han förälskar sig i den vars hjärta han tror sig äga.
Redan så många gånger hade han drabbats av kärleken, att hans
hjärta icke längre mötte den bävande och viljelöst — tvärtom, när
han erfor ett av dess förebud, första tonen i melodien, fortsätter
gamla visan av sig själv, på vanda trallen. Det var på denna väg
den erfarna damen Odette de Crécy tog honom fången — hon lät
honom tro att han för henne var den ende, den rätte, den hon
väntat. Och han började längta efter att se vilka former hennes
dyrkan kunde ta. Hon tog honom fången, han snärjdes i fantasier om
henne, han älskade henne, kort och gott. Men hon älskade — som
det händer i romaner — icke honom allena. Historien rullar upp
sina scener av lycka och kval — jag går förbi dem, vi ha läst det
så ofta — slutet blir att han gifter sig med henne. Låt oss säga:
till straff, som en tragisk vedergällning för det missbruk han gjort
av sitt kynne och sitt vett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
