Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom att gladlynt bära den fruktansvärda
fattigdomen under den senare delen av hans livstid.
1817, då han var 43 år gammal, skrev
han första gången om sociala förhållanden, och
under de åtta åren fram till sin död fortsatte
han att staka ut vägen till mänsklighetens
frigörelse. Han hade organisationens levande ande
inom sig. Han kände, att den ofullständighet
och bristfällighet, som kännetecknade det
samhälle, som följde på feodalismens tidevarv, var
fördärvlig. Och han ansåg botemedlet vara att
vetenskapens män välvilligt och vist styrde
industrin i enlighet med hela folkets bästa. Han
lade takåsen över sitt system genom sitt sista
arbete »Den nya kristendomen», i vilket han
lade ned den sociala religionens
grundåskådning, att mänskligheten är ett broderskap och
därför bör handla som ett sådant. På det
ekonomiska området hade han ett mycket klart
begrepp om att egendomens anhopning kunde
utnyttjas till exploatering. Däri låg förklaringen
till fattigdomen, och för att göra ett slut på
fattigdomen måste ett moraliskt samhälle
uppbjuda all sin energi. Denna blandning av
ekonomi och moral var typisk för Saint-Simons
socialism. Lärofadern hade under sin livstid få
lärjungar, men han lämnade en skola efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
