Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slags underbara träd och blommor, vilkas make
de förut aldrig skådat. I trädgården sågo de
tusentals riddare, klädda i purpur och hermelin,
samt lika många jungfrur, den ena fagrare än
den andra. De lekte med varandra; somliga
spelade schack och dam, andra roade sig med
ringdanser och utförde de behagligaste rörelser,
under det att de höllo varandra i hand. Då
Karl såg all denna prakt och denna mängd av
hovfolk, som så vida övergick allt, vid vilket
han varit van, fick han genast en känsla av, att
hans drottning nog icke haft så orätt, då hon
omtalat detta hov såsom i rikedom det yppersta
i världen. Men om än icke i rikedom så trodde
han sig dock ännu i andra avseenden kunna
upptaga tävlan med den mäktige konung Hugo
av Miklagård. Han vände sig därför till en
riddare och frågade honom, var hans konung
stod till att finna.
— Vår konung, svarade denne, finner du
där borta, där man bär det soltält av purpur,
som du ser.
Karl Magnus gick genast dit och såg under
den dyrbara pellen en man, som satt på en
vagn av guld. I handen hade han ett spö,
likaledes av guld, med vilket han pådrev de oxar,
som drogo vagnen, och vid vagnen var fästad
en gyllene plog, varmed han plöjde. Kejsaren
hälsade honom höviskt, men fick först endast
en likgiltig blick till svar. Då emellertid
konungen såg, att främlingen var en man av börd,
stannade han och frågade honom, vilken han var.
— Jag är Karl Magnus, konung av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
