Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löften, som vi gjort på skämt, så äro vi nu
beredda därtill och skola med Guds hjälp utföra
de idrotter, som vi talat om. Du må själv nämna
den av oss, som skall göra början.
— Gott, svarade konungen, vi skola då
börja med de minst farliga försöken, och må då
Oliver träda fram och tyda de gåtor, som min
dotter giver honom.
Oliver närmade sig den tron, där prinsessan
tagit plats. Hela hovet samlade sig kring tronen,
och prinsessan började:
— Säg mig, vad det träd heter, under vilket
släkte efter släkte spirar upp och vissnar bort?
Det dör ständigt, men växer likväl ständigt fram
på nytt. Den ena sidan vänder sig mot ljuset,
men den andra är nattsvart och träffas ej av
solens strålar. Allt efter som det växer, sätter
det nya ringar, och på dessa ringar kan man
märka tidens flykt.
— Den gåtan, höga prinsessa, svarade Oliver,
är lätt att tyda. Det är året, som är det
trädet.
— Rätt gissat, sade prinsessan och skiftade
lätt färg. Min nästa gåta skall därför bliva
svårare. Säg mig då, vad det är för en tavla,
som ständigt växlar och giver nya bilder. Dess
ram är den minste, men dock omfattar denna
tavla mer än någon annan. Kostbarare än någon
ädelsten lyser den själv, dock utan att bränna.
Hela den stora, sköna världen är där avmålad,
men ofta är avbildningen skönare än verkligheten.
— Även den gåtan mäktar jag tyda. Tavlan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
